onsdag 9 november 2016

Turist? Javisst!

Onsdag 9/11

Nu är vi i semestermode, skönt! Vaknade vid 9, långfrukost, följde det amerikanska valet via svenska tidningar. Hängde kvar i lobbyn med en kopp kaffe. Tillbaka till rummet var det CNN på tv som gällde. Det är ju spännande!
Mitt ena öga har blivit irriterat, tror det är en vagel på gång. Inte jättekul precis men fullständigt ofarligt i alla fall. Måste kanske leta efter ett par solglasögon jag kan ha över mina vanliga glasögon. Det blir nog inte så lätt, tyvärr.

Idag var vi turister på riktigt! Vi bokade en busstur med runt stan kl 14. Innan dess behövde jag äta något, trots sen frukost, så vi gick till närmaste Starbucks för kaffe och en macka medan vi fortsatte hålla koll på presidentvalet. Ingen rolig historia direkt...

Julen har kommit till Borneo! 

Som sagt, kl 14 blev vi upphämtade på hotellet. Det var bara vi två, guiden och chauffören. Lite lyxigt med egen guide! Vi börjar bli riktigt bortskämda.
Första stoppet var på Signal Hill Observatory, en utsiktsplats där man ser hela stan. Kota Kinabalu har ca 500.000 innevånare och är regionen Sabahs huvudstad. Den förstördes helt under andra världskriget, när de allierade körde ut japanerna, endast två byggnader finns kvar från innan kriget.



Sen gick färden ut till "parlamentet" och "regeringsbyggnaderna". Sabah är en del av Malaysia men har ett visst lokalt styre. Av det man producerar på ön går det mesta till fastlandet, enligt guiden fick Sabah endast behålla 25% av de lokala inkomsterna.

Därefter gick färden till den stora moskén. Landet är officiellt en muslimsk stat men i Sabah är de flesta kristna. Ca 25% är buddhister.
Moskén låg fint intill vattnet, där havsvattnet gick in som en vallgrav runt byggnaden. I vallgraven fanns krokodiler och bara härom veckan hade en stackare förvirrat sig upp på stora vägen. Snacka om viltvarning!


För att besöka moskén krävdes heltäckande kläder och hijab, tänk så vacker man blir i det! Eje stannade utanför (vi har ju besökt några moskéer förut) så jag och vår kvinnliga guide fick chans att diskutera religion, kvinnofrågor, familjebild osv. Det var också intressant att prata skolfrågor (förvånad, nån?). Det statliga skolsystemet är mycket brittiskt men det finns privata skolor också, främst kinesiska, samt muslimska koranskolor.
Visst är jag vacker? Rosa är verkligen min färg! 

Vi åkte vidare till buddhisttemplet och jag insåg att jag faktiskt aldrig varit i ett! Brist i uppfostran, helt klart. Om moskén byggts med statliga medel så har templet byggts med donerade medel, främst från Taiwan. Det var inte jättestort men hade många statyer av Buddha, Siddhartha (jag vet, samma person men det är skillnad hur han framställs) och andra figurer. En del tyckte jag var influerade av hinduismen men jag har kanske glömt min religionshistoria. Det fanns även gott om diskutabla symboler... vi kan väl kalla dem solsymboler, vilket de var innan en viss politisk inriktning annekterade dem.
Är det inte lite hinduistiskt över denna? 


Solsymbol, eller hur? 

Vill man tro på den här snubben? Ger mig rysningar, och han var inte ensam!

En häftig regnskur drabbade oss just när vi kom fram till templet.



Sista stoppet på turen blev museet som var en blandning av natur, kultur och historia. 
Den maritima delen är ju intressant, det har seglats och handlats med hela Sydostasien, från Kina, till Filippinerna, Indonesien, Thailand mm. 
Djurlivet har vi sett mycket av förstås och guiden var imponerad av att vi sett elefanter, själv hade hon bara sett dem på zoo. Kolonitiden ska man inte glömma bort, holländare och engelsmän har satt sina avtryck och landet var en brittisk koloni mellan 1946 och 1963.

Den här snubben hade riktigt levande ögon. Hade de rört sig så hade jag definitivt gått där ifrån!

Guiden tillhör en stam som varit huvudjägare. Hon var snabb att framhålla att det var ca 300 år sedan de slutade jaga skallar. Jag är inte riktigt övertygad då engelsmännen förbjöd sedvänjan när de styrde. Nåja, jag har mitt huvud kvar i alla fall. Under armen....

Ett visst polynesiskt påbrå?

Efter tre timmar var vi åter på hotellet. Äntligen hade min tvätt kommit. Det ska i normala fall ta ca 6 timmar att få den (lämna före kl 12, tillbaka kl 18 t.ex.) Tvätten kan lämnas före kl 8, 12 och 18 också ska således returneras några timmar senare, dock senast kl 23. Min tvätt tog mer än ett dygn på sig och jag blev lite orolig att jag skulle behöva tvätta underbyxor i handfatet resten av tiden eftersom alla utom tre par var i tvätten. I-landsproblem, absolut, men skönt ändå när de dök upp till slut! 

Nu återstod som vanligt frågan var vi skulle äta middag. Guiden rekommenderade några seafoodrestauranger, men det är ju inte Ejes favorit tyvärr. Men först ett glas rött i lobbybaren, deras Lindeman premium selection Shiraz Cabernet är helt underbar! Måste se om det går att beställa hemma.

Vi hamnade i poolbaren, stället Eje spanat in var en bar och nattklubb inte restaurang, så vi körde in-house istället. Undrar om jag ska bli orolig över hans val av ställe? Kanske ger en hint om var han brukar gå när han är på tjänsteresa. Han valde inte b.e.d. så man får väl vara glad för det lilla.
Skön kväll att sitta ute i alla fall, njuter av vädret till fullo, trots flygplanen som startar och landar över huvudet på oss. Gör ju bara att man känner sig hemma, typ, har ju haft samma situation på skolan de senaste fyra åren.
Vi var ensamma på plats, hotellet är inte överbelagt om man säger så. Två kypare och två kockar fick ta hand om oss ett tag. 



Vi avslutar väl kvällen som vanligt på vår inmutade plats i lobbybaren, flickan bakom disken vet vad vi vill ha nu för tiden. Men det blev inte bara vin, vi passade på att äta efterrätt också, en macademia tower glass. Sött, mycket och godare för ögat än gommen.

 I morgon far vi vidare, blir spännande att se en ny stad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar