torsdag 14 december 2023

Sista dagen, utan gänget

Trött som en jagvetintevad sen gårdagens utflykt. Även om jag bara gick nån mil så var det 9 våningar enligt stegräknaren. Det tar i värmen. Frukost tillsammans alla sex och sen sov jag förmiddag en timme. Barnbarnen passade på att bada innan de checkade ut för att åka på egna äventyr utan mormor och morfar. Eftersom cyklonen slog till i Cairns (det blev en kategori 2 till slut) så byter de hotell till ett närmare Sydney zoo och ett vattenland i några dagar. Killarna lär älska både djur och bad!

Maken och jag tog en lugnare promenad till Darling Bay och Barangaroo.


Det var många segelbåtar som gav sig ut, vädret var lagom varmt, solen sken och en bra bris lär ha gjort seglatsen skön.

Härifrån går många charterbåtar och det var fullt längs kajerna. Lite roligt att se en hjulångare sida vid sida med Starship aqua och Starship Sydney. To history or infinity and beyond!

Tvärsöver viken ligger marinmuseet, eller MuSeaUm som det har som logga.


 Fina gamla och inte fullt lika gamla fartyg hör till utställningen.





Det lackar mot jul och många företag har End of Year parties på restaurangerna längs kajen. Det var svårt att få plats för lunch men till slut förbarmade sig en dörrvakt på en pub över oss och vi fick ett bord men med varningen att maten kan ta upp till en halvtimme innan den kom. Inga problem, bara jag får en öl så länge! Och det fick jag.

En lokal lager, 4 Pine Brewery, i japansk stil, lättdrucken och mycket god i värmen! Vi satt länge och njöt av värmen och utsikten. Åt en god grillad wrap och drack en öl till. Livet är gôtt och det gäller att njuta så länge man kan för snart bär det hemåt igen.

En lika långsam promenad tillbaka till hotellet, tvärs över the Rocks. Jo, det är självklart hur området fick sitt namn! Backen upp är lång och seg men går lika snabbt ner på andra sidan.
Seneftermiddagen och kvällen tillbringades på hotellet och vi åt i baren för ingen av oss orkade gå ut. Lagom till att vi skulle somna brakade ett åskväder lös över stan. Det är väl en ny front som kommer in för sen ska temperaturen gå upp mot 40° igen.

Gamla vänner och nya äventyr - Blue Mountains

Nu ställde vi väckarklockan lite tidigare än annars för nu skulle maken och jag träffa vänner från vår tid i Israel till frukost.
Vi hade kunnat ta en promenad på en timme över Harbor Bridge till caféet där vi skulle ses men med tanke på värmen, hög luftfuktighet och min tendens att svettas tog vi tåget istället. Det är inte jättekul att komma fram som en blöt trasa. Stationen ligger bara ett kvarter bort och på 10 minuter är vi på andra sidan bron. Praktiskt.
Det var så roligt att ses igen, bara 23 år senare. Vi umgicks som sagt, dvs vi kvinnor för männen jobbade, under det dryga år jag bodde där. Det var de traditionella coffemornings och blombindarkurser som expat-tanter ägnade sig åt men även pubkvällar och bbq där våra män var med. Maken fortsatte träffa dem efter att jag och barnen flyttat till Abu Dhabi. 
Som vanligt så sprids alla över hela världen och här spelar sociala medier en viktigt roll för att hålla kontakten. Det kändes absolut inte som om det var 23 år sen sist, det är bara barnen som blivit vuxna!

Vi sammanstrålade med den yngre familjen strax efter 12 för att ta en bussresa upp till Blue Mountains. Vi åkte med samma bolag som ordnade resan längs Great Ocean Road så vi visste vad vi hade att förvänta oss. En lagom tokig chaffis tillika guide som tog oss till ställen dit inte alla åker.
Bilden säger väl allt om chaffisen. Han gillade ormar och krokodiler och tog en ormpinne med sig och hoppades kunna visa oss. Efter att han berättat om de farligaste arterna så var vi glada att vi slapp se dem.

På vägen upp mot bergen och Katoomba stannade vi i det lilla samhället Glenbrook för att köpa lunch och gå på toaletten, som vanlig vältajmat i schemat. Det är nåt med guidade turer och toaletter!
Den yngre familjen hade med god framförhållning köpt subwaymackor innan vi åkte och barnen satte i sig dem tidigt i bussen. Vi andra köpte som vanligt en paj i ett litet bageri. Barnen kunde vi sedan släppa lösa i en lekpark så de fick springa av sig innan vi satte oss i bussen igen.

Nästa stopp gjordes på en plats där vi fick se kängurur. Det var även här det var risk för orm. Vi var flera som valde att gå på vägen istället för i gräskanten, undrar varför? Det är ju spännande med kängurur för de är inte lättskrämda även om de är vilda. De har inte så många naturliga fiender här, det är väl människan och trafiken som är värst. Dessutom kan dessa grå kängurur bli upp till 2 meter och vet att människan inte är så farlig.

Tillbaka in i bussen igen och till den stora utmaningen: Wentworth Falls.

En lång vandring ner till ett vattenfall med flera utsiktsplatser på vägen. Vi kunde välja på en längre och en kortare vandring. Jag tillsammans med två damer och ett yngre par valde den kortare, alla övriga den längre. Även barnbarnen.

Det var många trappor ner och lika många upp, fast det kändes som om det var fler på tillbakavägen. 
Utsikten var bedövande över bergen och alla dalar mellan dem.


Varför heter bergen Blue Mountains? Jo, det är eukalyptusträden som växer här som avger en olja när det blir riktigt varmt. Oljan lägger sig som ett blått dis över bergen och skapar illusionen om att bergen är blå. Det är svårt att fånga på bild.

Vandringen gick under klipputsprång där man behövde böja sig för att komma fram.
Guiden passade på att varna för giftspindlarna som bor i hålor i marken. Blir man biten av den farligaste så har guden 2 minuter på sig att ringa på hjälp. Helikoptern har 7 minuter på sig att komma ut och sen har man en minut på sig att få motgift. Så snabbt kan de gå om det går illa. Vi som gick den kortare vägen fick inte den informationen men gamla tanter kanske man inte satsar på. Vi såg i alla fall en orm på stigen, det gjorde inte de andra!

Vattenfallet var vackert om än inte lika högt och imponerande som de andra två vi varit vid. Har vi blivit blasé? 


Vi stannade vid de övre poolerna, att gå ytterligare några hundra hala trappsteg ner till slutet av fallet lockade inte någon av oss. Här nere var det svalt och skönt, tänk vad vattnet kan ge svalka.




Vägen upp gick över leriga klippor där vi fick passa oss för att halka. Skogen är fantastisk men även farlig!

Sen bar det uppåt igen. Himmel, så många trappsteg! Småkillarna sprang uppför, hur orkar de? Jag fick draghjälp av maken sista biten ska erkännas. Mitt knä tyckte varken om att gå nerför eller uppför vilket gjorde att jag lade mycket belastning på det andra som protesterade av ansträngningen. Benen fick generellt en rejäl omgång om det var nog fler än jag som räknade med träningsvärk efter detta.

Väl uppe fick vi vila medan vi väntade in de övriga i sällskapet. Här fick vi även njuta av spontan musik från ett spännande instrument vilket påminde om de karibiska oljefaten i ton.
Bild från nätet.
Tillbaka in i bussen och till nästa stopp: nu fick vi mata vilda kakaduor.


De kunde bli rejält närgångna och nypas med både näbb och klor vilket både mor och söner fick erfara.
Klorna är vassa och fåglarna envisa, ”den här människan borde ha mat så jag tänker inte ge mig!”

Vidare till den stora turistattraktionen i Katoomba, de tre systrarna. 
Tre stora stenformationer som står kvar trots erosionen. De påminner mycket om de tolv apostlarna längs Great Ocean Road men är inte utsatta för havets kraft som förändrar naturen.
Utsikten är som vanligt fantastisk.
Här fick vi även se en bild av en karta över Australien som urinnevånarna gjort i samband med att västerlänningar tog över området.
Nu närmade sig solnedgången och vi åkte till Lincoln’s Rock för att njuta av den. Klippan är en flat (nåja, full av jättegrytor och spår av vatten) ljus kalkstensklippa som stupar brant ner mot avgrunden.


Vi höll oss på behörigt avstånd från kanten och det finns stora fördelar med barn som är höjdrädda!
Det blev extra tydligt varför det heter Blue Mountains när man dessutom ser dem under blå timmen.
När solen började gå ner blev det betydligt svalare och lilleman hade inget emot att krypa in under mormors sjal innan tjocktröjorna kom fram.

Vi fick njuta av en fantastisk solnedgång. 




Dags att rulla tillbaka till stan. Ett snabbt toastopp och sen blev det ett kort uppehåll för att köpa något ätbart till middag. Vi skulle komma tillbaka sent och då är många restauranger stängda samt att vi behövde lite i magen, det hade gått många timmar sedan lunch. Valet stod mellan McD och mackor från macken, jag tror att de flesta valde McD. 
De flesta slumrade sista biten och vi kom till hotellet strax före kl 22. Den yngre familjen gick direkt till duschen och sen försöka få killarna i säng. Maken och jag tog ett glas vin i baren innan vi tog vår dusch och somnade sen ovaggade.

onsdag 13 december 2023

Sydney

Nu är familjen samlad i Sydney. Vi mötte dotter och barnbarn på flygplatsen, de landade nån timme efter oss och det blev billigare om vi delade taxi till hotellet. Svärsonen anslöt på lördag morgon då han varit på konferens i Wollongong veckan som gick. Middag intogs i baren på hotellet, ingen av oss orkade gå ut.

Lördagen mötte oss med 40 graders värme. Vi hade förberett oss på en pooldag, tänkte att jag kunde ligga i skuggan med en drink eller så. Ha! Tji fick jag. Visst har hotellet en pool men den visade sig vara ganska liten och inomhus och ingen bar så långt ögat nådde. Nåja, killarna var nöjda ändå, blötdjur som de är.


För att hantera jetlaggen för familjen tog vi en lugn promenad i botaniska trädgården och vidare bort mot Operahuset, det så berömda.


Det finns många svartvita ibisar i stan. De och duvorna får man hålla koll på så de inte stjäl maten!
En val i trädgårdsversion. Nåt för stugan där hemma?

Cityskape, det ser ut som om stan bara består av höghus men inget kan vara mer fel än så.

Rejält backigt är det också! 


En lunchmacka på vägen i skuggan under träden satt bra. När jag är jetlaggad så vill inte jag äta så mycket, kroppen vill inte ha så mycket mat när den tycker det är mitt i natten och jag tror att barnbarnen kände så med. De var ändå otroligt duktiga som gick så pass långt i värmen!


Det var många båtar på vattnet. Stora kryssningsfartyg, snabbgående båtar som går i linjetrafik, sightseeingbåtar och en drös med lyxiga partybåtar där den yngre generationen njöt av värmen, vattnet, musik och säkerligen diverse goda drycker.

Tillbaka till hotellet gavs tid för en siesta innan middag. Svärsonen tränade en stund och somnade sen och ville absolut inte vakna till middagen, han behövde nog vila ordentligt efter konferensen, det tar på krafterna att hålla huvudet klar i en vecka med 60 föreläsningar!


Vi andra gick ut och hittade en uteservering/pub på lagom avstånd för middag.


På söndagen gav vi oss ut på en busstur, hop-on hop-off i två svängar runt stan. Först de centrala delarna och sen ut till Bondi beach. Vi var uti närmare 5 timmar med lunchpaus och bussbyte men vi har nog sett det mesta av det man ska se i stan. Nu var temperaturen ner på behagliga 20-25 grader, halvklart till mulet och några lätta regndroppar på förmiddagen. Vi satt på övre däck i den öppna bussen och bara njöt av vinden som fläktade och solen som tittade fram emellan åt samtidigt som vi tänkte på vintern där hemma.

Vackra gamla byggnader.
Julskyltning hos Christian Dior.


Det är gott om trekantiga hus i stan. Även hotellet vi bor på är trekantigt.


Vi hoppade av vid centralstationen och passade på att äta lunch innan vi bytte buss mot Bondi.

Överallt finns de gamla husen kvar. Fasaderna är k-märkta och får inte rivas, innanmätet kan göras om till moderna boningar. På väg mot Bondi passerade vi Paddington (japp, samma namn som i London, det märks att engelsmännen var de som grundade staden). Här är det gott om små 2-våningshus med affärer och restauranger i gatuplan.

Vi hoppade däremot inte av vid den så kända Bondi beach även om det var lite frestande med hav, sandstrand och stora vågor. Det var många försök till surfing samt några vindsurfare som lekte tepåsar i vågorna.



Det var mycket folk inne i stan. Dels ligger det 2-3 kryssningsfartyg inne och dels var det pro-palestinska demonstrationer i Hyde park med avspärrningar och ett massivt polisuppbåd som följd.


Jag och maken slog oss ner på en pub för en öl när vi klev av bussen, de övriga gick tillbaka till hotellet. Senare på kvällen var vi tillbaka på samma gata för middag. En pizza eller pasta på en träbänk på en gata neremot hamnen är aldrig fel!


Den yngre familjen skulle fortsätta upp till Cairns på tisdagen men det är en cyklon påväg in mot norra Queensland just över Cairns. Alla turer är inställda, inga dyk, inget besök i Kuranda eller regnskogen. Hotellet skulle visserligen hålla öppet med hjälp av generatorer men de uppmuntrade inte direkt att de skulle komma dit. Flygbolaget har ännu inte ställt in flygningarna men familjen tog ändå beslutet att stanna kvar i Sydneyområdet och ägnade eftermiddag och kväll till att leta alternativ som kan tilltala barnen. Man måste ta det säkra före det osäkra, många varningar har gått ut från de lokala myndigheterna. Vi fick dessutom höra när vi var där att om det blir översvämningar i Cairns kommer sötvattenskrokodiler sköljas ner från Barron River över slätterna och dem vill man inte träffa på! Lite tråkigt för dem när de sett fram emot snorkling, koalor och regnskog.


Idag, måndag, delade vi på oss. Familjen gick till Sea Life aquarium för att se lite av de fiskar de skulle ha träffat på i Queensland. Jag och maken tog en promenad till Operahuset och Circular Quay för att sedan gå vidare upp till Sydney Tower och titta ut över staden. Vädret är fantastiskt, klart till halvklart och 28-30 grader. 



Operahuset ser på avstånd ut att vara vitt men är byggd av svenska klinkerplattor som skiftar i färg från gräddfärgat till beige och guld.


I hamnen har man en fantastisk utsikt över Harbour bridge där man kan gå en tur upp på de höga bågarna. Det gjorde inte vi! Skulle inte falla mig in ens om nån hotade mig.

Circular Quay där många av turbåtar och andra båtar går ifrån. 

De gamla pirarna har byggts om till lyxiga bostäder, många med egen båtplats. 

Sydney Tower Eye som den kallas lär vara högsta byggnaden i stan men jag undrar ibland när jag ser alla höghusen runt om! Fin utsikt har man därifrån i alla fall. Kaffe ska man däremot inte dricka där, värst hittills!



Som vanligt söker vi oss till uteserveringar för middag, vem vill sitta inomhus när vädret är så skönt! Den här gången blev det burgare till barnen och kyckling till de vuxna. Alltid med pommes till i det här landet.