Efter en lite för sen kväll i går var det dags att sätta klockan på ringning tidigt. Jag skulle bli hämtad vid 6.40 av shuttlebussen till flygplatsen.
Grannrummet hade party och lät alldeles fruktansvärt, det var inte jättekul när man ska upp tidigt. Eje tyckte min klocka hade en fruktansvärd signal då vi båda kastades ur sängen vid tretiden. Det var brandlarmet som gick!
Snabbt på med lite kläder, kolla korridoren - ingen rök. Sirenen tystnade och gav sen ifrån sig några korta stötar. Var det på riktigt eller falskt? Tack och lov bodde vi på 12e våningen av 37, det känns något tryggare och inte lika långt att ta sig ner. Eje gav sig ner för trappan och vid våning 5 fick han reda på att det var falsklarm. Tydligen hade en högtalare ropat ut det men ingen på vårt plan hade hört den. Upp igen och sen var det meningen att vi skulle somna om vilket inte är det lättaste med adrenalinet som pumpar. Halvslummer blandat med korta sömnperioder fram till det var dags för mig att gå upp.
Frukost var bara att glömma, restaurangen öppnade 6.30 och då stod redan bussen utanför och väntade. En banan fick klara av den värsta hungern innan jag kom till flygplatsen.
Några ytterligare stopp på vägen för att fylla på fler människor så kom vi snart fram till Newark.
Incheckningen var fixad, bagaget lämnades och säkerhetskontrollen gick snabbt. Snart var jag ute vid gaten och fick i mig kaffe och en creme cheese bagel innan flyget avgick mot Boston och nästa äventyr: en kurs på Harvard. Det går att läsa om här: http://enskolresa.blogspot.com/
Eje skulle inte bli hämtad förrän 12.30 ca så han hann med både sovmorgon, frukost och en ordentlig förmiddagspromenad upp- och nerför Manhattan. Därefter fick han ge sig ut till flyget för att åka hem och jobba istället. Det är lite omvända världen för oss att han reser hem och jag bort, tänk så det kan ändra sig!
måndag 7 oktober 2019
söndag 6 oktober 2019
Top of theWorld
Lördagen började kall, 4-5 grader på morgonen som steg till 7-8 innan vi gav oss ut. Frukosten på hotellet är helt ok, men det bästa med den är ”vår” kypare Alex. Första morgonen presenterade han sig, tog i hand (vilket han gjort varje morgon), kollade vad för kaffe vi ville ha och de följande morgnarna visste han precis vad vi dricker och hämtade det innan vi hunnit sätta oss. Otroligt proffsig och genomtrevlig.
Den här dagen var det promenad längs High Line Park på schemat. Det är en gammal järnvägslinje genom Meatpacking och Chelsea för transport av god, företrädelsevis mat.
När den inte var behövd längre har delar omvandlas till en nästan 3 km lång park en våning över gatunivån. Mycket folk, mycket växtlighet, lite konst, några fik och sköna vilobänkar i solen.
Vi gick först 10 kvarter för att komma dit, sen åtminstone 2,5 km i parken.
Välförtjänt förmiddagsfika intogs när andra åt lunch, på Whitney Museum of American Art. Därefter tog vi turistbussen upp till Rockefeller Center för nu skulle vi se stan från ovan. 70 våningar upp.
Mindre folk än Empire state building och lika fin utsikt. Varm och skönt hade det blivit, jag njöt ett tag i lä och solsken och passade samtidigt på att titta på en bröllopsfotograf som gjorde allt för att kinesiskt brudpar skulle få fantastiska bilder.
Från höga höjder åkte vi ner till lägsta nivån och tog en lunchmacka intill den blivande isrinken som de just började spola. Trot om ni vill, men det är höst även i New York!
Vi promenerade tillbaka till hotellet (jo det blev visst 16000 steg idag med) och tänkte ta ett glas vin i High bar innan maten. Men icke, den var abonnerad så det gick inte. Direkt till middagen alltså, denna gången till ett annat ”håliväggen” ett mexikanskt denna gång. Även är var det trångt och högljutt, härlig blandning av unga och gamla men maten var bara okej. Inget fel på den men ingen wow-känsla. Man kan inte få det varje gång.
Vi avslutade med ett glas vin i lobbyn på hotellet innan det var dags att packa det sista och knyta sig. I morgon far jag vidare och Eje hem.
Den här dagen var det promenad längs High Line Park på schemat. Det är en gammal järnvägslinje genom Meatpacking och Chelsea för transport av god, företrädelsevis mat.
Vi gick först 10 kvarter för att komma dit, sen åtminstone 2,5 km i parken.
Välförtjänt förmiddagsfika intogs när andra åt lunch, på Whitney Museum of American Art. Därefter tog vi turistbussen upp till Rockefeller Center för nu skulle vi se stan från ovan. 70 våningar upp.
Mindre folk än Empire state building och lika fin utsikt. Varm och skönt hade det blivit, jag njöt ett tag i lä och solsken och passade samtidigt på att titta på en bröllopsfotograf som gjorde allt för att kinesiskt brudpar skulle få fantastiska bilder.
Där borta står hon, den lilla franska damen. Frihetsgudinnan.
Från höga höjder åkte vi ner till lägsta nivån och tog en lunchmacka intill den blivande isrinken som de just började spola. Trot om ni vill, men det är höst även i New York!
Vi promenerade tillbaka till hotellet (jo det blev visst 16000 steg idag med) och tänkte ta ett glas vin i High bar innan maten. Men icke, den var abonnerad så det gick inte. Direkt till middagen alltså, denna gången till ett annat ”håliväggen” ett mexikanskt denna gång. Även är var det trångt och högljutt, härlig blandning av unga och gamla men maten var bara okej. Inget fel på den men ingen wow-känsla. Man kan inte få det varje gång.
Vi avslutade med ett glas vin i lobbyn på hotellet innan det var dags att packa det sista och knyta sig. I morgon far jag vidare och Eje hem.
Tycka turist trist?
Nejdå, turist är inte trist även om det är lite långsamt ibland.
Fredagen blev solig men blåsig, kalla vindar som tar rejäl fart längs de spikraka gatorna mellan de höga husen.
Vi åkte turistbuss igen, denna gången ner till södra spetsen av Manhattan. Målet var Battery Park och vägen dit gick genom Korea Town, Flatiron (hur uttalas det egentligen?), Greenwich Village, Noho och Soho, Little Italy och China Town. Gammalt och nytt i skön blandning. Många hus i Flatiron är byggda av gjutjärn, undrar om det är därför det ständigt pågår reparationer? Är det inte stora gropar i gatan så är det lyftkranar som bygger nya skyskrapor eller byggnadsställningar för reparationer. Överallt.
Trafiken är horribel, det står verkligen still. Det tutas, körs i fyra filen där det är tre (helt normalt i Kuwait också, det finna vissa likheter). Poliser i vartenda hörn som försöker hjälpa till, utan att lyckas. Cyklister och cykeltaxi far som bålgetingar mellan bilarna. Och sen alla turister blandat med Manhattanborna själva. Trångt. Stillastående. Långsam turist.
Men vi kom fram. Jag hade tänkt stanna vid Charging Bull men ångrade mig när vi åkte förbi. Det var folk i 5-dubbla ledsam. Tryckte sig mot tjuren. Jag såg ryggen uppifrån, det fick räcka.
Vi gick av vid Battery Park och beundrade frihetsgudinnan på avstånd. Hon är inte stor, den damen. Trodde hon var mycket högre! Vi intog en god fish n chips på Pier A och vandrade sedan upp till 9/11 memorial. Det är gripande. Man blir påverkad, så är det bara.
Middagen blev på en liten pizzeria alldeles runt hörnet som hotellet rekommenderat. Och vilket ställe! Litet, enkelt, högljutt, familjärt, ett riktigt ”hål i väggen”.
Men vilken pizza. Mamma Mia, nukan jag inte käka en vanlig capricciosa från lokala haken hemma. Allt smakade hemgjort, gräddad på koleldad stenugn, hårdgräddad, nästan lite svart på vissa ställen. Tomatsås. Gjorde nog hela pizzan. Jag tog en med buffelmozzarella, portobellochampignoner och prosciutto och kom till mathimlen direkt. Nej jag kan inte äta en hel pizza, men det gick inte att lämna nåt, inte ens i doggybag. Jag klämde i mig allt även om det tog ett bra tag och har inte varit hungrig sen dess. Att vinet var för varm spelar ingen roll alls, glasen var kalla och fick kyla ner det. En god italiensk Syrah blev det. Perfekt. Någon tiramisu blev det inte. Konstigt va?
Tillbaka till hotellet somnade jag snabbt, 10000 steg i kroppen trots att jag åkt buss hela dagen.
Fredagen blev solig men blåsig, kalla vindar som tar rejäl fart längs de spikraka gatorna mellan de höga husen.
Vi åkte turistbuss igen, denna gången ner till södra spetsen av Manhattan. Målet var Battery Park och vägen dit gick genom Korea Town, Flatiron (hur uttalas det egentligen?), Greenwich Village, Noho och Soho, Little Italy och China Town. Gammalt och nytt i skön blandning. Många hus i Flatiron är byggda av gjutjärn, undrar om det är därför det ständigt pågår reparationer? Är det inte stora gropar i gatan så är det lyftkranar som bygger nya skyskrapor eller byggnadsställningar för reparationer. Överallt.
Trafiken är horribel, det står verkligen still. Det tutas, körs i fyra filen där det är tre (helt normalt i Kuwait också, det finna vissa likheter). Poliser i vartenda hörn som försöker hjälpa till, utan att lyckas. Cyklister och cykeltaxi far som bålgetingar mellan bilarna. Och sen alla turister blandat med Manhattanborna själva. Trångt. Stillastående. Långsam turist.
Men vi kom fram. Jag hade tänkt stanna vid Charging Bull men ångrade mig när vi åkte förbi. Det var folk i 5-dubbla ledsam. Tryckte sig mot tjuren. Jag såg ryggen uppifrån, det fick räcka.
Vi gick av vid Battery Park och beundrade frihetsgudinnan på avstånd. Hon är inte stor, den damen. Trodde hon var mycket högre! Vi intog en god fish n chips på Pier A och vandrade sedan upp till 9/11 memorial. Det är gripande. Man blir påverkad, så är det bara.
I bussbiljetten ingick en båttur ut mot Ellis Island och Frihetsgudinnan. Den hoppade vi på, ska vi blåsa sönder ska det vara med besked! Skumpigt och kallt och men en guide som pratades än nån jag hört förut. Vi fick även sväng förbi Governor Island och under Brooklyn Bridge innan vi gick i land igen.
Vi fick köa ett tag till bussen och hamnade sen i värsta rusningstrafiken längst östra sidan och Hudson river. Den här gången satte vi oss inne för vi frös för mycket för takplats. Upp genom Meatpacking district och Chelsea och sen hem till hotellet.
Middagen blev på en liten pizzeria alldeles runt hörnet som hotellet rekommenderat. Och vilket ställe! Litet, enkelt, högljutt, familjärt, ett riktigt ”hål i väggen”.
Tillbaka till hotellet somnade jag snabbt, 10000 steg i kroppen trots att jag åkt buss hela dagen.
regn, regn, regn
Torsdag morgon och regntunga skyar. Vi har ett rum med ”nice view”, gissa vad det betyder? Jo, vi tittar ordentligt åt höger, hänger utanför fönstret om det gick, och ser lite himmel samt hus som är något lägre än vårt. Och då bor vi bara på 12e våningen av 37. Där går även nerfarten till Lincoln Tunnel så med spegel hade vi kanske kallat det för sjöutsikt.
Efter en bra frukostbuffé så var det dags att ge sig ut. Planen var att promenera till de ställen jag lagt upp på agendan: Times Square, Rockefeller Center, Bryant Park, Grand Central Terminal och FN-skrapan.
Zodiaken i taket på Grand Central Terminal där vi inte åt ostron eller viskade i Whispering Gallery.
Grand Central Terminal
Regnet kom och gick, vinden lika så. Paraply funkar inte i blåsten men säg det till New York-borna, alla paraplyer var i perfekt ögonhöjd så jag var tacksam att jag har glasögon. Blöt rätt igenom, glasögonen immade igen och var fulla av regnvatten. Ont i fötter och rygg, men det är bara att bita ihop.
Vi klarade av alla sevärdheter före lunch, bortsett från Top of the Rock, toppen av Rockefeller Center. Vi blev avrådda av försäljarna att åka upp då sikten var för dålig. Tack, sa vi, då sparar vi det till en annan dag..
Ett fikastopp på Starbucks och lunch på Shake Schack med saftiga burgare. Efter lunch vägrade mina fötter gå mer. Vi köpte biljetter på en av många turistbussar, betalade för två dagar och fick fyra, inklusive båtresa. Tackar. Undrar vilka marginaler de har på de här bussarna.
Bussen tog oss upp längst västra sidan av Central Park, genom Harlem och tillbaka ner längst östra sidan av nämnda Park. Vi lärde oss att västra sidan är för de hippa (samt att alla filmer är inspelade där, de klassiska NY bilderna). På östra sidan bor de rika, de av gamla pengar. Här ligger även flera museer som the Met och Guggenheim.
Att sitta på bussens övre däck gjorde inte att jag blev varmare direkt, så tillbaka till hotellet bytte jag till torra kläder och bäddade ner mig i sängen med en kopp te. Frös gjorde jag så jag skakade. Blodsockret var väl nere i höjd med fotknölarna och energin lika med noll.
Middagen fick intas på hotellrestaurangen. Inte femstjärnigt men gott nog för mig. Sängen lockade och snart nog sov båda två.
Efter en bra frukostbuffé så var det dags att ge sig ut. Planen var att promenera till de ställen jag lagt upp på agendan: Times Square, Rockefeller Center, Bryant Park, Grand Central Terminal och FN-skrapan.
Times Square
Rockefeller center
FN-skrapan. Greta var inte här.
Regnet kom och gick, vinden lika så. Paraply funkar inte i blåsten men säg det till New York-borna, alla paraplyer var i perfekt ögonhöjd så jag var tacksam att jag har glasögon. Blöt rätt igenom, glasögonen immade igen och var fulla av regnvatten. Ont i fötter och rygg, men det är bara att bita ihop.
Vi klarade av alla sevärdheter före lunch, bortsett från Top of the Rock, toppen av Rockefeller Center. Vi blev avrådda av försäljarna att åka upp då sikten var för dålig. Tack, sa vi, då sparar vi det till en annan dag..
Ett fikastopp på Starbucks och lunch på Shake Schack med saftiga burgare. Efter lunch vägrade mina fötter gå mer. Vi köpte biljetter på en av många turistbussar, betalade för två dagar och fick fyra, inklusive båtresa. Tackar. Undrar vilka marginaler de har på de här bussarna.
Bussen tog oss upp längst västra sidan av Central Park, genom Harlem och tillbaka ner längst östra sidan av nämnda Park. Vi lärde oss att västra sidan är för de hippa (samt att alla filmer är inspelade där, de klassiska NY bilderna). På östra sidan bor de rika, de av gamla pengar. Här ligger även flera museer som the Met och Guggenheim.
Att sitta på bussens övre däck gjorde inte att jag blev varmare direkt, så tillbaka till hotellet bytte jag till torra kläder och bäddade ner mig i sängen med en kopp te. Frös gjorde jag så jag skakade. Blodsockret var väl nere i höjd med fotknölarna och energin lika med noll.
Middagen fick intas på hotellrestaurangen. Inte femstjärnigt men gott nog för mig. Sängen lockade och snart nog sov båda två.
Det var ett tag sedan
Det var ett tag sedan vi var ute och reste ihop. Det är så mycket annat som händer så resandet blir korta turer inom landet, till London eller en långhelg hos brorsan i Dubai. Men nu var det dags. Inte så många dagar men nya upplevelser ändå.
Nu ställde vi kosan till New York. Kanske inte ett favoritmål men nåt man ändå ska se när tillfälligheterna ges. Jag ska till Boston för en kurs på Harvard minsann. Den börjar på måndag, resan gick via New York så där kom alltså tillfälligheten. 4, eller drygt 3 dagar (onsdag till söndag), känns som ett säkert mål. Sagt och gjort. Min resa var betald och klar, kära maken beställde sin biljett innan jag hunnit få min. Resultatet var att han flög några timmar före mig via Oslo och jag direkt. Ingen katastrof direkt, han fick vänta på mig i 1,5 timme på Newark men det överlevde han.
Taxiresan från flygplatsen var både dyr och med livet som insats. Rusningstrafik = extra taxa plus stillastående trafik. Vägtullar därpå, inte billigt! Skatt och dricks och resekostnaden blev enorm.
Att taxibilarna kör som galningar är ingen överdrift. Heldraget? En rekommendation. Vägrenar? Helt klart en extrafil. Tutan används som ett övertalningsmedel och jag har inte sett så många SUVar per km sen tiden i Mellanöstern. Tur man är van. Blunda och andas är ett bra knep.
Fram kom vi till slut. Hotellet är ok, ingen lyx men ok säng och det räcker långt trots att rummet är litet och sängen är stor. Mitt i smeten bor vi. Hotellet säger Times Square West, kartan säger Hellskitchen. Nåja, nånstans där emellan är det, granne med den största busstationen i landet.
Times Square är inte bara ett torg, det är ett område. Alltid lär man sig nåt nytt. Gångavstånd till torget ändå. Nära till 42nd street (vi bor på 40e) och jag får musikalvibbar och letar Barbara Streisand. Eje förstår inte ett dugg. Nåja, Theater District är ytterligare ett namn på området och teatrarna duggar tätt.
Vi är i alla fall lite sega och känner av tidsskillnaden. Mat eller inte? Nej, inte jättesugna när klockan närmar sig 2 på morgonen i Sverige. Kl 8 på kvällen lokal tid är något mer åt middagstid. Vi gick upp på takterrassen där hotellet har en bar och en lounge. Fin utsikt, 30 grader varmt och störtskurar. Tropisk hetta som skulle övergå till höstvindar dagen efter.
Lite vin och småplock fick bli vår middag, sen somnade vi gott runt 10-tiden.
Nu ställde vi kosan till New York. Kanske inte ett favoritmål men nåt man ändå ska se när tillfälligheterna ges. Jag ska till Boston för en kurs på Harvard minsann. Den börjar på måndag, resan gick via New York så där kom alltså tillfälligheten. 4, eller drygt 3 dagar (onsdag till söndag), känns som ett säkert mål. Sagt och gjort. Min resa var betald och klar, kära maken beställde sin biljett innan jag hunnit få min. Resultatet var att han flög några timmar före mig via Oslo och jag direkt. Ingen katastrof direkt, han fick vänta på mig i 1,5 timme på Newark men det överlevde han.
Taxiresan från flygplatsen var både dyr och med livet som insats. Rusningstrafik = extra taxa plus stillastående trafik. Vägtullar därpå, inte billigt! Skatt och dricks och resekostnaden blev enorm.
Att taxibilarna kör som galningar är ingen överdrift. Heldraget? En rekommendation. Vägrenar? Helt klart en extrafil. Tutan används som ett övertalningsmedel och jag har inte sett så många SUVar per km sen tiden i Mellanöstern. Tur man är van. Blunda och andas är ett bra knep.
Fram kom vi till slut. Hotellet är ok, ingen lyx men ok säng och det räcker långt trots att rummet är litet och sängen är stor. Mitt i smeten bor vi. Hotellet säger Times Square West, kartan säger Hellskitchen. Nåja, nånstans där emellan är det, granne med den största busstationen i landet.
Times Square är inte bara ett torg, det är ett område. Alltid lär man sig nåt nytt. Gångavstånd till torget ändå. Nära till 42nd street (vi bor på 40e) och jag får musikalvibbar och letar Barbara Streisand. Eje förstår inte ett dugg. Nåja, Theater District är ytterligare ett namn på området och teatrarna duggar tätt.
Vi är i alla fall lite sega och känner av tidsskillnaden. Mat eller inte? Nej, inte jättesugna när klockan närmar sig 2 på morgonen i Sverige. Kl 8 på kvällen lokal tid är något mer åt middagstid. Vi gick upp på takterrassen där hotellet har en bar och en lounge. Fin utsikt, 30 grader varmt och störtskurar. Tropisk hetta som skulle övergå till höstvindar dagen efter.
Lite vin och småplock fick bli vår middag, sen somnade vi gott runt 10-tiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)