Hem, ljuva hem...

Hemma igen! Visst är det skönt? Det har varit en fantastisk resa på alla sätt och vis. Och skönt att åka business class de långa resorna och bli lite extra ompysslad också.

Från luften var det fina vyer över bergen och lika vackert på ett annat sätt när vi kom in över Sverige. Det är en fantastisk planet vi har att njuta av!

Jag tror att den snöklädda toppen till vänster är Glacier Peak i Washington, som vi passerade på vägen från Toronto till Vancouver.

Lika vackert som bergen är Skanör-Falsterbo och södra skånekusten från luften.

Eller varför inte inflygningen till Arlanda:

Väl hemma sluter vi cirkeln med samma drink jag blev bjuden på för 30 år sedan, när jag lämnade en kille på inrikesterminalen och hämtade en annan på utrikes:

En kall Campari Tonic.

Den kvällen kom jag inte hem, den här gången är jag ju redan hemma.... 

Hemfärd

Då är det dags att återvända till verkligheten. Another sunny day, vi har verkligen haft tur med vädret. Sol, sol, sol och allt från underbart ljumma kvällar till stekande heta dagar. Det är svårt att tro att några av platserna vi har besökt låg under vatten för några veckor sedan.

Det har varit intensiva veckor, vi har sett mycket men önskar att vi sett mer. Det ger mersmak, helt enkelt! En biltur runt i Klippiga Bergen med tid att hajka upp för några av de fantastiska vandringslederna som finns är ett önskemål. Köra från Vancouver till Whistler på sea-to-sky-highway och vidare till Jasper och ner över glaciärerna mot Lake Louise, ja, det vill jag göra någon gång. När vi är pensionärer kanske? Det kan inte vara 30 år tills dess i alla fall...

Och östkusten, med Newfoundland och Labrador, Nova Scotia och the Maritimes. Så mycket mer att se!

Nu sitter vi här i alla fall, i loungen på flygplatsen. Väskorna är fyllda med godis och presenter, det är tur att den lille därhemma inte förstår hur bortskämd han blir. 

Vi firar vår 27e bröllopsdag med ett glas vin, från Okanagan BC förstås. Hela flygplatsen firar med oss: ansiktsmålningar, sång och musik, DJ's, uppträdande, provsmakningar mm. Så ska en bröllopsdag firas!

Skål på er alla för 27 år till, fyllda av äventyr. I morgon kommer sista rapporten hemifrån.

Björnen sover - inte!

Så fick vi då äntligen se en Grizzly.  På betryggande avstånd, tack och lov. En trött nalle som nog hellre ville sova men stördes av eländiga turister och byggnadsarbetare som inte ville sluta såga.

Det stackars djuret bor på Grouse Mountain en bit utanför stan. En vacker dag som denna har man en fantastisk utsikt över stan på ena sidan och bergen på andra. På vintrarna är det en fin skidbacke, på somrarna en veritabel turistfälla.

För att ta sig dit tar man en gratisbuss från Canada Place där alla kryssningsfartyg lägger till. En halvtimme senare har man kommit till foten av linbanan som tar oss upp på berget. Där fanns även ett varghägn att beskåda, men vi lät de stackars krakarna vara ifred denna gången. 

Gondolerna på den här linbanan rymde 100 pers och var bra mycket trevligare att åka än dem i Banff. 

Efter ett fikastopp tog vi sittliften till toppen. Den gick bra den med.

Vi nöjde oss inte med det utan begav oss 215 meter ytterligare upp i luften.

Sen kunde vi inte komma högre.

Det är för övrigt det enda vindkraftverket i världen som tar emot turister. Hissen gick tack och lov på insidan, och glasgolvet hade antagit en mjölkvit ton och gick dessutom att gå vid sidan om, så jag var nöjd.

Utsikten är spektakulär där uppifrån, förstås.

Det fanns andra sätt att transportera sig uppe på berget.

Det här gjorde jag inte!

Inte det här heller:

Lite för högt för min smak.

Annars kunde man halvvägs upp på berget gå på hängbroar och plattformar i höjd med trädtopparna. Det gjorde jag inte heller som ni nog förstår. Vi stannade inte ens där. Varför utsätta sig för frestelsen? :)

För att benen skulle få jobba lite grann så tog vi transportsträckan mellan pisterna ner. Där får man ta det sakta så man inte riskerar att krocka med någon korsande åkare. 

Man bör också hålla sig på behörigt avstånd från kanten, de svarta pisterna är inte att leka med!

En och annan snöfläck vittnade om vinterns framfart.

Smutsig och eländig, men snö lika fullt.

Förutom utsikten och björnarna kunde vi beskåda rovfåglar i en uppvisning samt Lumberjacks i speciella inhägnader. De sistnämnda bör man hålla sig på betryggande avstånd från. Unga, snygga, vältränade killar som kastar yxor, sågar stockar, klättrar upp för stolpar och går på rullande timmerstockar i vatten, det kan ju inte vara annat än... trevligt att titta på. Eller hur?

De tog publiken till hjälp också. Jag slapp, tack och lov!

En riktig turistfälla, med andra ord.

När vi tagit oss ner till stan igen tog vi tunnelbanan till Olympic Village, Vancouvers svar på Hammarby sjöstad, som byggdes till OS 2010. Lite av det gamla hade de sparat i alla fall:

Vi besökte en spritbutik och inhandlade en flaska kanadensisk whisky och ett Eiswein från Niagara som ska packas mycket försiktigt i resväskorna.

Solen tog rejält där uppe på berget så nu har jag antagit färgen av en kokt kräfta. Ganska passande i den här stan där man älskar seafood i alla former. Något som inte uppskattas av somliga. Ja, maten alltså. Färgen, där får man nog skylla sig själv som glömde solskyddet. Men vad gör det. I morgon far vi hem igen. Snart är det fruntimmersveckan och då brukar ju vädret bli lika surt som fruntimren kan vara. Och sen åker jag till vintern i några veckor, så det är väl bara bra att jag samlat lite färg.

Snart dags för sista middagen i Vancouver för den här gången. Det blir nog syltan på hörnet. En bra plats att hänga på, ta ett glas vin eller öl och njuta av den ljumma kvällen och bilavgaserna på gatan.

I morgon åker vi hem!

Påkörd i Vancouver

En liten avslagen dag, som blev i alla fall lite spännande.

Trött och seg, kroppen vet inte vad klockan är och hade jag haft tillgång till ett hotell med pool så hade jag nog legat vid den hela dagen. Kanske dags att åka hem, helt enkelt?

Jag fick sovmorgon, kunde inte somna igår kväll trots att jag var trött, och det var skönt. Frukosten lämnar väl lite att önska, men egentligen är det väl inte nåt fel på maten men papptallrikar och plastbestick är tråkigt att äta med/på.

Vi tog bussen downtown och satte oss på en turistbuss, hop-on-hop-off. Inte det roligaste kanske men lite spänning blev det allt när en annan buss bestämde sig för att backa i ett trångt läge. Det hade varit bra om den chauffören hade använt sina backspeglar. Nu lyckades han backa rätt in i sidan på vår buss. Hastigheten var låg så inget hände mer än lite plåtskador. Inte nog med det, på väg in mot oss lyckades han träffa en lite bärgningsbil också. Ganska träffande, om man säger så...

Men, mer spännande än så blev väl inte den dagen.

Vi tog en lite båttur över False Creek för att ta oss till Granville Island igen.

Älskar de små båtarna som tar 12 personer i 5 minuter tvära över vattnet.

Många sätt att ta sig fram på vattnet såg vi:

Kanoter, t.ex.

Paddle boards är ett annat sätt.

Eller en stor trimaran?

Det här ser ju ut som en vanlig mås. Men den är enorm! En halv albatross.

En tofs på en pållare vid bryggan ser ju trevlig ut.

Det är rejäl skillnad på ebb och flod här så alla bryggor är flytbryggor som ligger vid höga pålar, fästa med en slinga runt pålen.

En del sköna sandstränder kan man också njuta av, men utsikten är inte alltid så kul när lastbåtarna ligger och väntar utanför.

Är man hungrig så kan man snabbt fixa sig nåt att äta från de många food-trucks som står runt stan. Korvkiosker i gourmetversion, då det många gånger är mycket duktiga kockar som driver dem.

Vi kunde ju inte missa Vancouvers stolthet, den olympiska elden. 

Nej den brinner inte. Men vid högtidliga tillfällen så händer det fortfarande.

Vi var tidigt tillbaka till hotellet, jag var som sagt trött. I brist på pool trängde jag mig ner i det lilla badkaret. Inte vidare bekvämt men skönt och avslappnande.

För middag återvände vi till en favorit från förra veckan, en liten klubb mer än restaurang, men nära hotellet. Mycket trevlig personal och en liten men god meny. Vi åt en fantastisk griskind och drack förstås ett lokalt vin till det. Vi slog till på en efterrätt också och jag tog ett litet glas Eiswein från Niagara. Otroligt gott!

Eje fick en liten whiskyprovning av lokala "ryes", lika uppskattat av av honom som av bartendern. Så i morgon ska vi på jakt efter en speciell affär som har den sorten. Den rara bartendern ringde till och med och frågade!

Nej det blev ingen sen kväll, vi lämnade klubben till ungdomarna som brukar gå dit. Vi höjde ju medelåldern med 20 år ungefär! :)

Flygdag = vilodag och bilder från Banff

Vi lämnar ett varmt och fuktigt Toronto. Temperaturer på över 30 grader och hög luftfuktighet gör att det känns som 40 ungefär. Jaja, vi känner oss som hemma efter alla år i Mellanöstern!

I Vancouver lär det bli lika varmt idag, men där slipper vi fukten i alla fall. Havsvindarna svalkar skönt. I morgon ska det visst regna lite, första gången på den här resan, men torsdag återvänder solen igen. Då klättrar vi upp på berget!

I brist på andra inslag en flygdag som denna så bjuder jag på några bilder från leksaksstaden Banff. Den ligger alltså i en dal, längs Bow river, i början på Klippiga Bergen. En riktig skidort med tydliga influenser från Schweitz, Österrike och Bayern. Husen downtown ser ut som leksakshusen man placerade runt merklintågen när vi lekte med elektriska tågbanan. 

Bilderna är tagna när vi kör längs Banff Avenue, mitt i stan. 

Långt där nere ligger staden och det går att skönja huvudgatan som går rakt genom stan i vänstra hörnet, vinkelrätt mot floden.

Den sötaste lilla kyrkan ligger mitt i stan, längs huvudgatan Banff avenue.

De älskar verkligen hus med många "gables", gavlar och takutsprång.

En söt liten stad, som jag gärna återvänder till!

Toronto till fots

En liten sovmorgon var skönt efter den sena kvällen igår. Vårt intensiva schema börjar ta ut sin rätt och en vilodag hade inte suttit fel, men det får bli imorgon när vi flyger tillbaka till Vancouver igen. Idag var det turista i Toronto som gällde.

Vi väljer förstås den varmaste och fuktigaste dagen på sommaren att göra det. Och vi går största delen av tiden. Det är svettigt!

Först ut var CN Tower, ett måste förstås. Eller hur, kära dotter? 

Det är högt, dit upp. Fram till 2010 var det världens högsta byggnad, sen gick Burj Khalifa om.

Utsikten över stan är förstås fantastisk.

Höghusen är så små där nere.

Det finns ett glasgolv att stå på och titta ner där uppifrån, men det höll jag mig på ett bra avstånd ifrån! Likaså lät vi bli att hänga oss ut över kanten i sele. Jag vill nog leva ett tag till...

Vi tog en promenad längs kajerna i hamnen.

Det är många båtar, stora som små, liksom kanoter längs med kajerna.

Polisbåtarna har sitt hus också:

Vidare vandrade vi förbi hemmaplanen för hockeylaget,Toronto Maple Leaves, tillika Torontos basketlag, och vidare till hockeyns Hall of Fame där vi passade på att köpa lite souvenirer.

Det finns ju några svenskar där inne, senast i gänget är ju en Sollentunakille, "Sudden" Mats Sundin.

Vi bor granne med den gamla arenan, Maple Leaf Gardens, som ligger mitt inne i stan, samma gata som vårt hotell.

Den nya arenan, Air Canada Centre, ligger närmare hamnområdet nära CN Tower och baseball arenan.

Efter en publunch, med ytterligare en lokal öl vi måste testa, letade vi efter en skoaffär till Eje. Han ska absolut köpa nya skor! Andra försöket idag hittade han rätt, och rea var det också. Inte fel.

Jo det är rea överallt, men det där med att shoppa är ju inte riktigt mitt största intresse. En stor mall hann vi med i alla fall, ett besök på H&M måste man ju bara göra. Och en sväng in på SEARS. 

Kaffe på Starbucks för att vila fötterna var ett måste, innan det var dags att trava hemåt till hotellet. Ovanligt tidigt för att vara oss. 

Vi tar en lugn kväll på hotellrestaurangen ikväll, packar väskorna för att vara redo för morgondagens resa.

Några bilder från Torontos blandning av gammalt och nytt kommer här: