Himmel vad jag sover! Drygt tio timmar i natt. Har jag lite att ta igen, månne?
En sedvanlig långfrukost för att läsa in oss på snökaoset och valkaoset, ganska skönt att vara långt ifrån båda. Innan det var dag att packa ihop och dra vidare tog vi en timme vid poolen. Simmade några längder, men det var lite dålig tajming när det gäller solen, den kom fram bakom huset när det var dags att lämna. Ingen solbränna här inte, lär vara nyttigare så.
Idag lämnar vi Kota Kinabalu och åker till Kuching, som är huvudstaden i regionen Sarawak.
Jag kan inte påstå att Kota Kinabalu är en särskilt rolig stad, ska man åka hit så är det öarna utanför som gäller för snorkling, dyk eller bara bad och sol. Korallerna lär vara i ett dåligt skick där med så det lockade inte jättemycket. Jag ville bara vila, vara lat och tanka d-vitaminer så hotellet dög bra för mig.
Invånarna i den här delen av Borneo består förstås först och främst av natives som alla tillhör olika stammar av tradition. Tydligen var bara en av dem huvudjägare, de andra kanske de hade gjort sig av med? Man fick inte gifta sig i den stammen om man inte fått en skalp, nu förtiden ska man visa att man har pengar. Det låter betydligt trevligare.
Det finns många ättlingar av filippinare, kineser, indier och pakistanier här. De traditionella fiskebyarna med hus på stolpar ute vattnet som vi ser ute på öarna består av filippinska ättlingar. Kineserna bor gärna i sina egna kvarter.
Turisterna kommer främst från Korea, Japan och Australien, några få européer dyker också upp. När en av killarna på Starbuck's hörde att vi var från Sverige blev han överlycklig: "Zlatan Ibrahimovic, my idol!"
Väl ute på flygplatsen inser vi att inrikes bara är inom regionen, Sabah. Vi som ska till Sarawak måste gå igenom passkontrollen. Samma land men ändå inte...
Och när vi landar i Kuching, Sarawak, ca 1,5 tim senare, blir det immigration förstås.
Taxi till hotellet. Staden ser lite nyare ut, vi åker förbi många fina villakvarter på vägen. Den här gången bor vi på Hilton och konstaterar att vi bytt ner oss lite. Det var inte något nytt eller nyrenoverat hotell direkt. Här ville de ta betalt för wifi på rummet, men det hade vi fixat i bokningen så den gubben gick inte!
Nåja, två nätter ska väl inte vara så svårt att fixa, hoppas sängen är skön.
En sväng ner till baren för ett glas vin före maten, men vi gick snabbt ut igen! Där fick man röka och himmel så det stank! Tänk så fort man vant sig av med röklukten på restauranger och barer, nu klarar jag inte av det. Vi får kolla in poolbaren i morgon istället.
Om vi bodde seaside i Kota Kinabalu, bor vi riverside i Kuching. Vi kom lagom fram till en vacker solnedgång och 30 minuter senare blev det kolsvart.
Vad vi ska göra i morgon har jag ingen aning om ännu, en tur runt stan kanske? Vi fick tips om en alligatorfarm, kanske vi försöker ta oss dit. Stan kallas Cat City, då katten har haft en särställning här. Det finns t.o.m. ett kattmuseum. Jag nyser av bara tanken och tar en extra dos ventolin för säkerhets skull. Den lokala researrangören på hotellet hade stängt så vi får väl kolla vad som finns i morgon.
Det här med språk är kul, det lokala språket är Bahasa Malaysiska. Eftersom engelsmännen var här under kolonialtiden har många av de moderna orden en engelsk bakgrund. Man har helt enkelt tagit det engelska ordet och försökt stava det som det låter, t.ex. bas (buss), teksi (taxi), bagasi (bagage). Som turist blir det inte allt för svårt att förstå med andra ord.
Middag intar vi på det lokala haket på hotellet. De har ett steak house och det tilltalar Eje förstås. Kött från Nya Zeeland: nötköttet från norra ön och lamm från södra. Kul att de specificerar var maten kommer från.
Kvällens drycker är lokalt vatten, det är faktiskt ovanligt att få, de flesta restauranger kör Aqua Panna eller Evian, samt aussie vin. För en europé känns det som om Australien ligger nära, men det är 12 timmar från Melbourne och Sydney till Kuala Lumpur och lika långt till Frankfurt. Vi är mitt emellan, således.
Ok, jag erkänner: maten var bäst hittills! En perfekt medium (nästan medium-rare) sirloin. Eje tog en svampsoppa till förrätt, jag orkar inte en hel varmrätt så förrätt är inte att tänka på. Köttet serverades på en träbit och vi fick välja olika tillbehör till, en potatisvariant, en sås och en grönsak. Gott var det!
En liten chokladtäckt kaka på pinne ingick som avslutning, alldeles lagom.
Snart är det dags att sova om jag ska hinna med mina 10-11 timmars sömn. Inte klokt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar