Måndag 7/11
Efter nattens regn låg molnen lågt över floden när vi gav oss ut med båt kl 6. Det lättade vartefter och den blå himlen syntes lite grand. Det var inte så många djur ute men vi såg de vanliga makakerna och näsaporna. Många fåglar hade vaknat, det var gott om hornbills av olika slag, däribland en wrinkled hornbill. Två storkar satt högt i ett träd samt ytterligare en stor fågel jag aldrig hörde namnet på, en grey back nånting. Höjdpunkten på den här turen var en "banana snake", grey tail racer snake. Det var kraftigt gul med en grå svans där den låg hopringlad i en grenklycka på ett träd som böjde sig ut över floden. Den var bara några meter upp och vi kunde åka rakt under den. Den är "medelgiftig" så det tar väl nån dag eller så innan man dör av den. Utsträckt hade den varit 1-1,5 m. Bild kommer när jag laddat ner det som finns på kameran.
Tillbaka till lodgen serverades en frukost bestående av stekta ägg, korv, vita bönor och nudlar med nån fisk i. Rostat bröd, marmelad pulverkaffe och apelsinsaft där till. Yummie!
Kan väl säga att jag håller mig till rostat bröd med stekt ägg. Ja, och så kaffe förstås, med pulvergrädde.
Under frukosten kom vår första strömavbrott, konstigt att det inte sker oftare då deras elektriska dragningar lämnar lite i övrigt att önska, särskilt när det regnat så mycket som det gjort.
Dags att packa det sista, allt är fuktigt och lär lukta en del trots att mycket legat nerpackat i en stängd resväska, så det blir att hänga upp allt på hotellet ikväll.
8.30 tog båten oss över floden till våra minibussar. Färden gick först till Gomantong caves där vi gick in på en mycket hal gångväg full av guano (fågelträck) och fladdermusskit samt en massa kackerlackor. Man ville inte hålla i räcket trots att det var trappor och halt, det var alldeles för äckligt. Bara därför lyckas ju den här klanten halka och ställa sig på alla fyra straxt innan utgången. Blä, snabbt ut till toaletterna för att tvätta sig så gott det går. Lite röd och skrapig på knäna så tillbaka i bussen letade Eje fram handdesinfektionsmedel för att lägga på det röda. Det sved förstår men hellre det än infektion. Och ja, jag tog en stelkrampsspruta innan jag åkte.
Grottan var fantastisk, mycket hög och grottsystemet är stort men vi fick bara gå in i den första grottan. Där fanns massor med fladdermöss och kackerlackor. Vi såg flera långbenta tusenfotingarna och två möss. Det grottan är känd för är svalorna som lever där och bygger bo. Ätbara svalbon. En delikatess hos många, så eftertraktade att folk bor i och runt grottorna för att förhindra tjuvar. Det fanns vita och svarta svalbon, de vita anses vara bättre då de är renare.
Golvet i grottan var täckt av guano och luktade därefter. Det är mycket ammoniak i den så det luktade inget vidare. Tittade man närmare såg marken ut att röra sig, så många kackerlackor var det. Det droppade och rann från grottaket, vissa delar måste vi gå igenom vattnet. Träspången blev ju förstås oerhört hal därav min lilla olycka.
Bergakungens sal?
Vår chaufför delade ut hjälmar men den andra bussen hade inga. Eftersom det bara fanns tre stycken över från vår buss fick ingen av de andra då de var fyra personer. Sjysst fördelning! Det kallas rättvisa, eller nåt...
Väl ute vid bussarna igen såg vi en orangutanghona med en liten unge. Vi har verkligen haft tur att få sett så många av de ovanliga djuren här nere.
Här sa vi också hej då till vår guide Rajim som skulle vidare till en conservatory för näsapor med en gäst. Vi andra ställde näsan mot flygplatsen och civilisationen.
I väntan på planet passade vi på att fika på Gloria Jean's, härligt med gott kaffe efter flera dagar med snabbkaffe! Nu sa vi även hej då till Markus och Freja vi kamperat ihop med de här dagarna på Turtle Island och Kinabatang djungel lodge. De ska fortsätta till Kambodja och vara borta i drygt en månad till.
Vi boardar planet mot Kota Kinabalu, en kort flight på ca 50 minuter, vi hinner knappast upp innan vi ska landa igen.
Det är en grön ö vi har under oss men den är randig! Regnskogen har förvandlats till palmoljeplantager där palmerna står på räta rader. Man kan se röken från svedjebränder och det lär vara ännu värre på den indonesiska delen av ön.
Vår guide, Rajim, var mycket kluven till plantagerna. Landet behöver inkomsten men eftersom han är naturmänniska ser han faran med att regnskogen försvinner. Dock ansåg han att det fanns vissa fördelar med palmerna: eftersom de är snabbväxande är de effektiva kolfällor vilket motverkar uppvärmningen av atmosfären. Jo, jag antar att det finns fördelar och nackdelar med allt men ibland känns det som om man diskuterar grader i helvetet.
Vi fick snabbt bagaget, väl snabbt visade det sig. När vi kom till hotellet visade det sig att vi lyckats plocka fel väska, en exakt lika dan där t.o.m. det röda bandet på handtaget satt där det skulle. Det var bara ett snöre som höll ihop flärparna på dragkedjan som skilde, vår har ett lås som funkar. Eje tog snabbt en taxi tillbaka till flygplatsen och vid hittegodsavdelningen sprang han direkt på kvinnan som hade vår väska! Båda lika glada över det, kvinnan skulle på konferens och tyckte hon behövde sina snyggkläder då, vår var full av smutstvätt så det bytet var ju inte lika kul...
Jag gillar taxisystemet från flygplatsen här nere. Det finns en taxidisk vid utgången, där betalar man vad det kostar in till stan och kvittot på betalningen lämnar man till taxichauffören. Nåt att fundera på i Sverige där man kan bli grymt uppskörtatd av fultaxi vid flygplatser och hamnar.
Vi bor på Meridian hotel denna gång, och njuter av lite lyx efter fyra dagar i säck och aska. Bara duschen... Ahh... Gott om varmvatten och ett bra duschmunstycke. Det fanns t.o.m. ett takmunstycke så man blev rejält genomblöt.
Vi passade på att skicka kläder på tvätt för att slippa mögeldoften, resten hängde vi upp så de fick vädra ut fukten. Det är så fuktigt trots a/c så axelbanden på ryggsäcken har fortfarande inte torkat och jag får blåa märken på mina vit tröjor av väskans axelband i blått läder.
Ett glas vin i lobbybaren för middagen, ett otroligt gott Lindemans shiraz cabernet. Middag på italienska restaurangen på hotellet för att kunna få en god pasta efter allt ris och kyckling. Trodde vi i alla fall... Eje tog en carbonaravariant (surprised? hans favoriträtt!) men den smakade bara äggula. Jag åt en linguine med lobster och vitlök. Och nog var det vitlök alltid! Och chili... synd på lobstern för den smakade ingenting, dog helt i konkurrensen. Nåja, lokalt italienskt smakar ju inte svenskt italienskt så det är väl bara att acceptera av våra smaker skiljer sig åt.
Tillbaka till rummet straxt efter nio, läsa lite trodde jag. Ellerhur.... kvart i tio tyckte maken att jag skulle lägga mig och sova på riktigt, dvs en tandborste och nattlinne först. Sen sov jag till 9 nästa morgon. Trött nån?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar