Promenad i KL, nu på film!

Som jag berättade om häromdagen så gick vi alltså fram och tillbaka mellan hotellet och Petronas Twin Tower. 2km i var riktning. Inomhus.

Här är beviset: 

Hemväg

Onsdag 16/11

Nu sitter vi på Frankfurts flygplats och väntar på det sista planet hem. I går gick flyget kl 21 lokal tid, från Kuala Lumpur, till Bangkok. Där hade vi ett snabbt byte till Thai-flyget till Frankfurt.

Det var inte mer bråttom i Bangkok än att vi hann köpa orkidéer. Eje har i alla år skämt bort mig med ett stort paket varje gång han passerat Bangkok, nu fick jag vara med och välja.

Det är så lätt att bli bortskämd när man flyger business class. Snabbare incheckningar, short-cut i säkerhetskontrollen, lounge access för att inte tala om skönare säten, att kunna ligga raklång och sova, mer utbud  på menyn, riktiga tallrikar och bestick på vita dukar. Ja, man får njuta när man kan, snart nog är man tillbaka i ekonomi som vanligt.

Här i Frankfurt har vi drygt fyra timmar att sätta sprätt på, inte jättekul tidigt på morgonen men en 2nd breakfast går ju alltid ner. Hemma väntar två småtroll på att mormor och morfar ska komma hem, fast det är kanske jag som har längtat mest, förstås.

Nu ska vi samla tankar, minnas, njuta av några dagar tillsammans hemma innan Eje börjar jobba på måndag. Själv ska jag fortsätta min semester månaden ut samtidigt som jag ska börja söka jobb på allvar. 

Ett nytt steg i livet och de här två veckorna har varit ett otroligt skönt sätt att avsluta ett arbete innan det är dags för något annat. 

Sista dagen

Tisdag 15/11

Vi vaknade till sol och blå himmel, ett perfekt väder för att åka upp i tvillingtornen! Eftersom vi ska flyga i kväll och sitta still länge ville Eje ta en promenad bort, det ska ta ca 25 min. Jag hade bokat biljetter via nätet och man får en slottid man måste hålla. 12.15 var vår tid och incheckning minst en halvtimme innan. Ganska snabbt inser vi att stan inte är gjord att gå i, i alla fall inte i gatuplan. Efter att ha rundat kvarteret och korsat trafiktäta gator utan övergångsställen inser vi att det finns en gångbro, frågan är bara hur man tar sig upp dit. Vi letar, går in i köpcentrumet, går ut, letar vidare och till slut hittar vi rätt. När vi passerat över gatan ser vi skyltar som pekar mot tornen och att gångvägen fortsätter ditåt. De blir snart inglasade och med A/C, fantastiskt!

Långa benet före, vi får fråga oss fram en gång då gången slutade i en rulltrappa ner till gatuplanet. Vi skulle in i convention center, ta ytterligare en rulltrappa ner i underjorden. Där gick vi igenom en food court, förbi ingången till akvariet och fortsatte vidare i en lång gång under parken intill tornen. Till slut hamnade vi i den stora mallen vi var i, häromdagen alldeles under tornen.

Tvärs igenom mallen låg ingången till tornen, en rulltrappa ner. Här fick vi entrébiljetterna och sen vänta på att vår tid skulle komma. Eftersom jag bokat på nätet hade jag fått lämna alla mina uppgifter där: namn, adress, passnummer mm samt betala med kreditkort. För att komma upp i tornet krävs ID eller pass och de låg förstås i kassaskåpet på hotellet. Men här funkade kreditkortet som ID, lite spännande är det... å andra sidan var ju allt registrerat i förväg.

Alltså, 41 våningar är högt. 157 meter upp eller något sånt. Där gick bron mellan tornen och där fick vi 15 min att beundra utsikten. 

Vi fick inte göra som James Bond och slänga oss ut ut sa vakten. Tack, jag avstår gärna! Fick svindel av att se fönsterputsarna lite högre upp. Hoppas de har ett rejält risktillägg! 

Det går bra att titta ut så länge jag inte tittar ner på marken, de övriga byggnaderna är ju nästan lika höga de med.

Gruppen samlades ihop och vi åkte vidare till 83e våningen. Där var det hissbyte och vi åkte till observation deck på 86e våningen. Inomhus, tack och lov.

Människan är inte gjord för att vara så högt upp, så är det bara. Jag får ont i benen av svindel!

Där fanns lite utställningar och modeller av stan och tvillingtornen. Entrébiljetten hade en kod som kunde läsas av vid en tv-skärm så jag kunde se mig själv samt en skiss av tornen i AI. 

Det är väldigt långt till marken! 

De andra två tornen.

Efter 20 minuter åkte vi till 83:an igen för en liten paus (tryckutjämning?) och sen bar det ner till bottenvåningen igen. Vi gick hem igen genom tunnlar och gångbroar, köpcentrum och convention center. 

Så här ser det stora köpcentrumet ut uppifrån

och så här nerifrån.

Jag får svindel bara av att titta upp mot tornen!

Vi hälsade på tomten på vägen.

Sista biten fick vi faktiskt korsa gatan på egen hand. Sen hägrade poolrestaurangen för en bit mat och en kall öl. Och då kom regnet!!

Nu ska vi duscha, packa och checka ut. 

Von oben

Måndag 14/11

Men hallå! Vaknade före 9, är vi utsövda månne? 

Idag tog vi en tur till Central Market. Eftersom vi hade biljetter kvar från bussturen igår så var det enkelt att ta den. Massor med bjäfs, lokala kläder, sniderier osv, en riktig turist fälla! Inget som appellerade på oss direkt. 

Marknaden inomhus...

... och utomhus.

En taxi tog oss till Low Yat Plaza, ett köpcentrum för elektronik. Eje ville kolla några objektiv till kameran men konstaterade att det är billigare eller samma priser hemma. Alltså köper vi sånt när vi kommer hem istället. Jag spanade in en liten 360 graders handkamera, det hade varit kul! Men även där var priset lite högt. Attans också!

En fika, återigen på Starbucks, denna gången med soyamjölk i latten så magen håller sig snäll. Julmusiken spelades för fullt och många butiker har stora juldekorationer redan. Känns lite konstigt när det är 30 grader ute, men jag borde vara van efter alla år i Mellanöstern.

Vi tog en promenad tillbaka till hotellet samtidigt som det började droppa lite smått. Idag har solen gömt sig bakom molnen och det lär väl regna senare i em.

En lite rolig sak är att hissen upp till 34e våningen går så fort att man känner av krafterna som drar neråt, i mitt fall genom att jag blir kissnödig varje gång jag åker upp! Jag vet, värdelöst vetande och too much information, men det bjuder jag på. 

Vi har faktiskt sluppit de riktiga regnskurarna i dag, otroligt! Molnigt som sagt, och låga moln vilket gav en begränsad sikt men ändå, uppehåll!

För att utforska staden uppifrån ska man upp i KL tower. Det är inte högsta byggnaden men den står uppe på en kulle vilket gör att det blir den högsta punkten i staden. 282 meter upp finns en snurrande restaurang som server te (high tea på helgerna) men en buffé av tilltugg. Vi bokade bord i förväg och fick ett fönsterbord med fin utsikt. Under drygt en timme snurrar vi ett varv. Det går inte fort men tillräckligt för att höjden och förflyttningen ska ge mig en känsla av sjösjuka. Trots att jag är spik nykter snurrar tillvaron lite mer än jag är bekväm med.  Sikten var inte jättebra men vi såg bra ut ändå. (Vi ser väl alltid bra ut, eller hur?)

Tilltugget varierade från samosas till scones med sylt och grädde och söta bakverk som ser godare ut än vad de är. 

Molnen ligger lågt över staden.

Höga och låga hus, och byggs gör det överallt.

Twin tower, högsta tvillingtornen i världen och vi befinner oss högre upp än så! Dock står KL tornet på en kulle vilket gör att vi kan se ner på de berömda byggnaderna.

Där nånstans i röran av skyskrapor ligger vårt hotell.

Nästa stopp på att-göra-listan var ett besök på sky bar på Trader's hotell. Varmt rekommenderad av Ejes arbetskamrater. Trevlig, pool side, säker mer drag senare på kvällen och en fin utsikt över tvillingtornen. Nu var det dags för min första (och sista?) cocktail på den här resan: en frozen margarita. Mycket is. Inte mycket annat. Brain freeze från bihålorna ner i ryggen...

Utsikten från sky bar! Dit bort ska vi i morgon.

Tillbaka till hotellet var det största problemet var vi ska äta ikväll. Då har man inte många problem här i livet.

Eje valde restaurang och då blev det den italienska igen. En lasagne till honom (lika överraskande som en carbonara) och en linguine vongole till mig. För en gångs skull slog jag till med en efterrätt, en chokladfondant, det händer inte ofta och jag orkade inte heller äta hela. Men god var den! 

Sovdags snart även om ömma maken vidhåller att vi inte kan sova kl 10. Ska vi slå vad?

Kuala Lumpur

Söndag 13/11

Heavenly beds? Nja... mjukare än tidigare, visst men inte med mycket. Min var lite nerlegad mot kanten så jag tenderade att rulla ut. Praktiskt för Eje som fick extra mycket plats! Jag tror att det börjar bli dags att åka hem till den egna sängen.

Frukost i club lounge är praktiskt. Inte jättestor frukost men precis vad vi behöver. Vill vi ha jättebuffé serveras den i stora matsalen. Eftersom det är fars dag hemma hade jag tänkt bjuda min make på bubbelbrunch med fritt flöde av Moët et Chandon, men icke! Den var inställd idag och serveras nästa gång om en vecka. Typiskt!

Istället blev det en hop-on hop-off rundtur runt hela stan. Vi stannade vi en stor fågelpark där vi gick en promenad på 1,5 timme genom enorma fågelburar med allt från strutsar, påfåglar, papegojor och hornbills till småfåglar. En och annan tupp såg vi också. Här nere tillhörde den familjen skogshöns (forest fowl) men såg ut som en hederlig gammelsvensk hedemoratupp. 

KL Tower, dit ska vi på te i morgon! 

Järnvägsstationen är en pampig byggnad.

Palatset.

Det här var en pippi med färg! 

Vi åkte vidare på bussen och passerade vad som anses värt att se i stan. Nu fick vi plötsligt guidning på vägen, tydligen hade högtalaren i förra bussen varit trasig. Ett hop-off vid KLCC, dvs Petronas twin tower. Vi gick inte upp idag, siktar på tisdag då det lär vara mindre folk. Köpcentrat som ligger i bygget är 5 våningar hög och har allt man kan tänka sig i märkesvaror. 

Fem våningar där varje våning är som ett NK i sig! 

Nånstans där uppe, långt ovanför det här taket är dem där gångbron ni vet, den som går mellan tornen. 

Vi tog en kaffe o macka på starbucks och gick sen in i en teknikaffär för att köpa en kabel för att kunna föra över bilder från kameran till iPaden. Vi hade glömt den hemma men allt ordnar sig i en stad som har allt.

Plötsligt gav sig mjölken i min latte tillkänna ( jag är laktosintolerant men ibland går det bra ändå så länge det inte blir för mycket). Snabbt hem till hotellet! Det hade börjat regna så det var ett lätt val att ta taxi istället för att vänta på bussen. Det är inte jättekul att bli uppblåst som en ballong och svettas floder trots a/c. Väl på hotellet var det skönt att sträcka ut ett tag, ta en dusch och koppla av när åskan mullrade utanför.

Vi har haft tur med magarna här nere (ta i trä, det är inte över än) men så äter vi helst på hotell eller bättre matställen, dricker bara flaskvatten, äter frukt med skal osv. I djungeln och på ön hade det inte varit kul med magsjuka med det var riktigt bra med maten där också även om den var ensidig. Alltid ordentligt varm, inget som låg och väntade utan allt serverades en viss tid och plockades sedan bort.

Efter duschen var det skönt att gå ner i loungen för ett glas bubbel. Man blir lätt bortskämd här och det är vi värda.

Min mage sa ifrån igen, det där med bubblor alltså, och jag tog en liten powenap medan Eje satt kvar och läste.

Middagen blev en fisk- och skaldjursbuffén på hotellet. Konstigt nog var den en som hittade en köttbit istället, och det var inte jag...

Restaurangen var komplett med fisknät och ryssjor. Fisk valde vi från en vagn och fick den tillagad som vi ville. Jag valde en ugnsbakad red mullet och Eje en grillad pomfrey. Dessutom valde jag en liten hummer, en pilgrimsmussla och en halv krabba. Så gott! En massa tillbehör fanns det också, lasagne till exempel. Lustig kombination! 

Nu är det dags att törna in, nya äventyr väntar i morgon! 

Vi åker västerut

Lördag 12/11

Även denna morgon vaknade vi av trummor och högtalare med höga speakerröster på engelska och malaysiska. Festivalen fortsätter över helgen och i natt märktes det verkligen att det var fredagkväll som övergick till lördag. Motorcyklar ska visst inte ha ljuddämpare och de ska tydligen åka fram och tillbaka på cornishen, gatan längs med floden, dit vårt rum vette. Nåja, motorljud och stenhårda sängar till trots, jag sover! Till och med Eje vaknade med ryggont i morse, då är sängen hård!

Efter frukost var det dags att packa ihop och checka ut. Vi har under de här dagarna funderat på vad doften i korridoren består av. I går tyckte jag det var fönsterputs. Windex brukar ju funka på det mesta (vilket alla som sett My big fat Greek Wedding vet). Idag var windexdoften blandad med malmedel, inte lika kul.

Det var dags att börja färden västerut igen och så småningom mot snöiga Sverige men först några dagar i Kuala Lumpur. Färden dig går med Air Asia som vi tagit oss runt med till och på Borneo. Det är ett lågprisflyg men genom att betala lite extra för "hot seats" så får vi plats vid nödutgång med extra benutrymme samt en snack. Hittills har det varit en kycklingpaj och två sataywrap på menyn. Får väl se vad Eje beställt denna gång! Knappa två timmar ska flyget ta så det är knappast tid för en liten lur ens.

Men visst blev det satay! Tror jag fått min beskärda del för den här gången.

Nu har vi kommit till Kuala Lumpur och i taxi. In mot stan kör vi in i en rejäl åskskur. Vatten överallt, blixtar och åska samtidigt. Åskan fortsätter på avstånd även efter vi kommit fram till hotellet.

Den här gången satsar vi på den lyxigare varianten. När Eje bokar hamnar vi på Clubavdelningen. Inte för att jag klagar direkt. Personlig eskort från lobbyn till klubbnivån. Incheckning sker medan vi slår oss ner i clublounge for lite plockmat och fri tillgång till vin. Himla tråkigt! 

Vi bor mitt i shoppingdistriktet, Eje vill kolla kameraobjektiv, jag vet inte riktigt vad jag vill. En tur till central market tror jag. Alla märkesbutikerna kan jag glömma, det finns inte en storlek som är i närheten av vad jag behöver, framför allt inte i Asien där alla är av halvstorlek ungefär. 

Klockor, smycken och annat bjäfs går också bort, det är inget jag längtar efter direkt.

Kan man ta med en geckoödla hem? Det är nog mer jag. 

Club lounge var på 3:e våningen och vi fick rum 3418, alltså trodde jag att det var på samma våning, men ack så jag bedrog mig. Våning 34. Liite för högt för mig! Höjdrädd, ja. Men inga problem med det, jag kan ju låta bli att titta ner. Jag tänker mer "Skyskrapan brinner" och liknande, jag vet ju att stegbilarna brukar nå till åttonde våningen eller så.

"Jag kan flyga, jag är inte rädd" eller nåt....  men vi kan se ett av tvillingtornen från rummet, gott nog.

Efter att vi hängt upp våra skrynkliga "stadskläder" som legat nerpackade stora delar av resan gick vi ner för att äta. Eje valde denna gången och det blev hotellets italienska. Det blev en smärre chock med alla människor! Vi har ju blivit vana vid att vara näst intill ensamma på hotellrestaurangerna. Här var det högljutt, stressigt, fullt av folk. Det var öppet in till köket så det bidrog förstås till ljudet och stressen. 

Servitörerna sprang snabbt mellan bordet, chefen stod ständigt vid disken som skilde kök från matsal och dirigerade. En stor gorgonzolaost bars fram och tillbaka, såsen måste ha gjorts och lagrats i den. Så fort det blev en lite bit sås över i kastrullen skrapades den ner i osten. Ut med osten till bordet tillsammans med pastan, sleva upp såsen och sen tillbaka med osten. Det har jag aldrig sett förut.

Eje tog sin sedvanliga penne carbonara, den funkar lite som ett index på hur en italiensk restaurang är för honom. Själv tog jag en seafood risotto. Mums!

Vi flyttade ut i restaurangens bar för att dricka upp vinet, det var lugnare så. 

Trots 25-30 grader ute är det vinter här. Kläderna är mörka om än korta, ärmlösa och urringade. Jag känner mig lite som "kusinen från landet" när jag kommer i min ljusa trikåklänning  och kofta som funkat alldeles utmärkt på kvällarna på Borneo. I morgon får det bli stadskläder. Ljusa men något bättre än bomullstrikå.

Hotellet marknadsför sig bl.a. genom sina "Heavenly beds". Om det stämmer lär jag sova som på moln i natt! Det ser jag fram emot efter 2 nätter på en planka.

Kuching

Fredag 11/11

Vi fick en sån där säng som Eje gillar, stenhård! Så visst har jag sovit nästan lika länge som vanligt men vaknat och behövt vända mig flera gånger under natten då rygg och höft protesterat. Kände mig lite mörbultad utan att jag haft nån anledning till det. 

Utsikt åt två håll från hotellet.

På morgonen var det är enormt ljud utifrån, jag trodde grannrummet hade sportkanalen på högsta volym men det visade sig vara en drakbåtsfestival med tävlingar ute på floden. Efter frukost tog vi en promenad längs stranden och kom lagom fram till finalomgången. 

Det var mycket folk ute förstås och längs hela flodbanken restes marknadstält med allt nick-nack som brukar finnas på en marknad. Prylar, kläder, mat... you name it. 

För att ta sig över floden så åker man båt. Motorn där bak startas med ett snöre som går fram till fören där föraren står och styr med en paddel. Paddeln används även för att komma till och från bryggan, motorn verkar bara ha ett gasläge, full fart framåt. 

Tvärs över floden ligger Astana som är guvernörens officiella residens.

På ena sidan om Astana ligger traditionella hus på stolpar längs floden.

Åt andra håller ligger den lokala "regeringsbyggnaden", local assembly.

Mitt i floden byggs några plattformar som ser ut som något ur Harry Potter och the tri-wizard tournament. Ingen aning om vad de ska vara till! Nedanför ligger startblocken för drakbåtarna. 

Draken vaktar förstår kajen.

Tvärs över floden ligger även Fort Margherita, en liten försmak till det ligger på vår sida, byggt 1879 enligt årtalet ovanför dörren.

På vägen tillbaka gick vi på shoppinggatorna, det fanns en Indisk, en kinesisk och en för snickeri. 

Indian Street Mall hade tak över gånggstan. Mycket praktiskt onekligen, både för sol och regn.

Den här killen lever med en helt annan tideräkning än vi andra helt klart, dock tror jag att den skulle passa mig ganska väl som gärna vrider dygnet framåt när tillfälle ges.

China street, inte svårt att gissa.

Gammalt och nytt, europeiskt och orientaliskt.

Färggrant parkeringshus! Man lär hitta tillbaka i alla fall.

Buddhistiska tempel finns det gott om.

Lunchpaus blev det på en liten servering intill floden, kaffe, färskpressad juice och en kycklingmacka. 

Ingen paraplydrink, bara ren juice! Vattenmelon för mig och apelsin till maken.

Kuching lär betyda katt och på kinesiska, hamn. Så här anses det vara kattstaden och katterna står staty lite överallt.

Vi hade bokat en liten utflykt på eftermiddagen men fick meddelande om att den var fullbokad. Trist, men vi gick tillbaka till hotellet för att se om det fanns någon annan tur. Tyvärr blev det inte något napp där heller, de hade ingen chaufför. Hmmm... de kanske kunde ha koll på andra bolag än sina egna? Nej då... En kort promenad till turistbyrån för att se om de hade något förslag men där var det stängt till 14.30 (fredagsbön?) så då gav vi upp. Till kvällen tänkte vi gå till en foodcourt vi blivit rekommenderade så vi gick vägen förbi för att kolla var den låg. Sen tillbaka till hotellet och en sväng till poolen. Molnen var grå och solen höll sig på avstånd men vi hann med en öl och en kortare simtur innan regnet kom. Vid poolen träffade vi ett svenskt par som just kommit, det finns några skandinaver här nere i alla fall. Han var från Lidingö och höll inte på att ta sig till Arlanda under snökaoset igår. De hade t.o.m. hotat att stänga av bron dit, det har jag aldrig hört förut! 

Just nu åskar det ordentligt så våra planer för kvällen kanske måste ändras. Foodcourten ligger nämligen utomhus, högst upp ovanpå ett parkeringshus. Inte jättekul om det regnar.

----

Vi är de sämsta turisterna ever!

Regnet kom, with a vengence, med åska som skakade hela huset. Det där med Topstop food court utomhus, glöm det! Vi stannade inne på hotellet. Jäste ett tag på rummet med varsin bok. Gick ner till världens tristaste lobby först för att fika, sen för ett glas vin före maten, som blev in-house. Alltså, nästa gång kan vi ta in på scandic Järva krog i en vecka, det är ungefär lika ballt.

Världens sexigaste lobby... Alternativet är en bar som stinker gammal rök. Blä! 

Men det var en himla fin solnedgång över floden! En får va gla' för det lilla. 

Tillbaka på rummet efter en god kinesisk middag med lobster samt biff i ingefära. Mycket mat och mycket gott, maten har de lyckats med på det här hotellet, de ska de ha all heder för.

Och som vanligt börjar jag gäspa så tårarna rinner, dags att säga god natt. I morgon far vi vidare till Kuala Lumpur och med det börjar semestern gå mot sitt slut. Snyft!