Vi åker västerut

Lördag 12/11

Även denna morgon vaknade vi av trummor och högtalare med höga speakerröster på engelska och malaysiska. Festivalen fortsätter över helgen och i natt märktes det verkligen att det var fredagkväll som övergick till lördag. Motorcyklar ska visst inte ha ljuddämpare och de ska tydligen åka fram och tillbaka på cornishen, gatan längs med floden, dit vårt rum vette. Nåja, motorljud och stenhårda sängar till trots, jag sover! Till och med Eje vaknade med ryggont i morse, då är sängen hård!

Efter frukost var det dags att packa ihop och checka ut. Vi har under de här dagarna funderat på vad doften i korridoren består av. I går tyckte jag det var fönsterputs. Windex brukar ju funka på det mesta (vilket alla som sett My big fat Greek Wedding vet). Idag var windexdoften blandad med malmedel, inte lika kul.

Det var dags att börja färden västerut igen och så småningom mot snöiga Sverige men först några dagar i Kuala Lumpur. Färden dig går med Air Asia som vi tagit oss runt med till och på Borneo. Det är ett lågprisflyg men genom att betala lite extra för "hot seats" så får vi plats vid nödutgång med extra benutrymme samt en snack. Hittills har det varit en kycklingpaj och två sataywrap på menyn. Får väl se vad Eje beställt denna gång! Knappa två timmar ska flyget ta så det är knappast tid för en liten lur ens.

Men visst blev det satay! Tror jag fått min beskärda del för den här gången.

Nu har vi kommit till Kuala Lumpur och i taxi. In mot stan kör vi in i en rejäl åskskur. Vatten överallt, blixtar och åska samtidigt. Åskan fortsätter på avstånd även efter vi kommit fram till hotellet.

Den här gången satsar vi på den lyxigare varianten. När Eje bokar hamnar vi på Clubavdelningen. Inte för att jag klagar direkt. Personlig eskort från lobbyn till klubbnivån. Incheckning sker medan vi slår oss ner i clublounge for lite plockmat och fri tillgång till vin. Himla tråkigt! 

Vi bor mitt i shoppingdistriktet, Eje vill kolla kameraobjektiv, jag vet inte riktigt vad jag vill. En tur till central market tror jag. Alla märkesbutikerna kan jag glömma, det finns inte en storlek som är i närheten av vad jag behöver, framför allt inte i Asien där alla är av halvstorlek ungefär. 

Klockor, smycken och annat bjäfs går också bort, det är inget jag längtar efter direkt.

Kan man ta med en geckoödla hem? Det är nog mer jag. 

Club lounge var på 3:e våningen och vi fick rum 3418, alltså trodde jag att det var på samma våning, men ack så jag bedrog mig. Våning 34. Liite för högt för mig! Höjdrädd, ja. Men inga problem med det, jag kan ju låta bli att titta ner. Jag tänker mer "Skyskrapan brinner" och liknande, jag vet ju att stegbilarna brukar nå till åttonde våningen eller så.

"Jag kan flyga, jag är inte rädd" eller nåt....  men vi kan se ett av tvillingtornen från rummet, gott nog.

Efter att vi hängt upp våra skrynkliga "stadskläder" som legat nerpackade stora delar av resan gick vi ner för att äta. Eje valde denna gången och det blev hotellets italienska. Det blev en smärre chock med alla människor! Vi har ju blivit vana vid att vara näst intill ensamma på hotellrestaurangerna. Här var det högljutt, stressigt, fullt av folk. Det var öppet in till köket så det bidrog förstås till ljudet och stressen. 

Servitörerna sprang snabbt mellan bordet, chefen stod ständigt vid disken som skilde kök från matsal och dirigerade. En stor gorgonzolaost bars fram och tillbaka, såsen måste ha gjorts och lagrats i den. Så fort det blev en lite bit sås över i kastrullen skrapades den ner i osten. Ut med osten till bordet tillsammans med pastan, sleva upp såsen och sen tillbaka med osten. Det har jag aldrig sett förut.

Eje tog sin sedvanliga penne carbonara, den funkar lite som ett index på hur en italiensk restaurang är för honom. Själv tog jag en seafood risotto. Mums!

Vi flyttade ut i restaurangens bar för att dricka upp vinet, det var lugnare så. 

Trots 25-30 grader ute är det vinter här. Kläderna är mörka om än korta, ärmlösa och urringade. Jag känner mig lite som "kusinen från landet" när jag kommer i min ljusa trikåklänning  och kofta som funkat alldeles utmärkt på kvällarna på Borneo. I morgon får det bli stadskläder. Ljusa men något bättre än bomullstrikå.

Hotellet marknadsför sig bl.a. genom sina "Heavenly beds". Om det stämmer lär jag sova som på moln i natt! Det ser jag fram emot efter 2 nätter på en planka.