Onsdag, mot Windemere!

Efter en skön natt i den lilla sängen (eller hur...!) hämtade vi en hyrbil, blev uppgraderade till en större sådan (vi har visst tur!), läste in oss på kartan över en kaffe på Starbucks och gav oss iväg över bergen. 

Vi vände näsan västerut igen, mot Windemere, i en dalgång på andra sidan bergen från Banff. Bilen jobbade sig upp för backarna, passerade the Continental Divide, den högsta punkten vi kan köra på, undvek att krocka med hjortar och getter och vi njöt av fantastisk utsikt och underbar natur.

Det är otroligt hur naturen skiftar, från stenig slätt till djupa skogar. Bergen drabbades svårt av skogsbränder för några år sedan så bergväggarna är täckta av döda spöklika skogar, men grönskan återtar sakta men säkert sin plats igen. Efter branden har barkborren fått ett uppsving så de överlevande träden dör sakta men säkert på grund av "pesten" som det kallas. Sorgligt att se.

Efter långa utförsbackar kom vi ner i dalen, som är fylld av varma källor och därför populärt bland turister. Vi stannade för en glass, och letade oss sedan fram till resans mål: min väninna och tidigare kollega Kimberley som har en sommarstuga längs sjön Windermere.

Kimberley arbetade på American Community School i Abu Dhabi mitt sista år där, som service teacher, dvs för elevernas Community service som skall göras som åtminstone en kurs i amerikansk skola. Hon är en människa som alltid är sprudlande glad, genuint ärlig, med ett stort, stort hjärta för sina medmänniskor, framförallt barn, och alla sortes djur. Familjen sponsrar ett barnhem i Kambodja dit hon åker flera gånger varje år.

När jag nämnde att vi skulle till Banff var det självklart för henne att öppna sitt hem för oss. 

Vi hittade dit utan problem, vilket tydligen var ovanligt, och bjöds omedelbart på en kopp gott kaffe, mycket ovanligt i den här delen av världen där det är mer blask än kaffe.

Till kvällen var även grannarna inbjudna: Hans och Joyce Soderstrom. Hans kom till Kanada som 19-åring och pratar fortfarande svenska 80 år fyllda! Joyce's pappa var dansk så det blev en skandinavisk afton. 

Middagen serverades på terassen och vi satt ute till framåt 22-tiden då myggen tvingade in oss. Känns det igen? 

Det är mycket som påminner om Sverige i den här dalen: gran, tall, björk och asp. Blommorna är de samma: syren, lupin, ölandstok, prästkragar och smörblommor bland annat.

Stugorna och husen är ofta timrade, Hans hus är byggd på svenskt vis med lockpanel, målad ljust blå men vita vindskivor. Kimberleys påminner om en fjällstuga med träpanel i alla rum, dock av lätt rödaktig cederträ.

Vi fortsatte och prata och skratta till midnatt när det var dags att knyta sig. Så otroligt trevlig kväll!