måndag 15 juli 2013

Niagara

Toronto är en stor stad. Mycket stor. Vi promenerade till närmaste tunnelbanestation, betalade $3 per person och satte oss på ett tåg norrut, till slutstationen. Tunnelbanan var ren, fri från klotter och ganska tom. Inte många som åker en söndagsförmiddag, tydligen. Annars lär det vara fullt!
Vi var på väg till våra goda vänner familjen Carlsson, som vi känt sen innan vi flyttade till Mellanöstern, och som nu slagit ner bopålarna i Toronto.
Jerry mötte oss vid stationen och körde sedan hem för att hämta nyckel till deras nya företag. Vi fortsatte norrut, på samma långa gata som går tvärs genom stan, från södra stranden till långt norröver. Vi hade åkt under den med tunnelbanan, hela vägen.

Självklart ville vi se familjens nya projekt:
En alldeles nystartad UPS store! Och nej, det är inte Jerrys bil framför affären. Det är pizzakillens, i butiken bredvid. Tydligen en bransch att satsa på.

Efter en guidad tur i den lilla butiken och en redogörelse av affärsplanen, åkte vi tillbaka till huset. En liten sträcka på ca 2,5 mil, enkel väg. Det är en stor stad, som sagt.
En kaffepaus på Tim Hortons hann vi med på vägen. Det är Kanadas svar på Dunkin' Donut och Starbucks i ett. Gott kaffe och goda bakverk. Vi mumsade glatt i oss donuts hål, det är små donuts kulor som är lagom stora att passa i hålen i vanliga donuts. Ja, de anses vara gjorda av degen som stansats ut i bakverken. Om det stämmer eller ej vet jag inte. 

Väl hemma hos familjen träffade vi förutom Nancy även ena dottern samt mormor och moster.

Påfyllning av vattenförrådet, toabesök och sen in i bilen igen, nu mot Niagarafallen! En nätt resa på drygt 1,5 timmar.
Vi passerade många vingårdar på vägen. I Niagara görs flera goda viner, däribland ett eiswein som lär vara mycket bra.

Väl framme, klockan närmade sig 5 på em, tog vi en sväng genom det stora kasinot, lilla Las Vegas ungefär.
Nej, vi spelade inte, utan passerade för att ta oss till restaurangen där Jerry och Nancy bjöd oss på buffé. Kö och utförande som en enorm finlandsbåt, ungefär. Och gott!

Nu var det dags att ta oss ner till fallen.
Det är mäktigt. Otroligt mäktigt.
Finns det så mycket vatten?

Där borta ligger USA! 


Jo, jag fick också vara med på bild.

Jerry och Nancy firade sin 30-åriga bröllopsdag vid fallen i januari, då fallen var delvis frusna. Otroligt vackert! Vi firar 27-årig bröllopsdag på flyget hem. Kanske inte lika romantiskt. Men fallen är ju en vanlig smekmånadsplats, så det duger nog åt oss också!


När det mörknade tändes ett ljusspel över fallen.



Dimman låg tätt över det större fallet, vi har närmare 30grader varmt i luften, och det kalla vattnet som stänker upp över fallen gav ett fint duggregn som drev in över oss åskådare.

Kvällen avslutades med ett mäktigt fyrverkeri.

En härlig avslutning på en mycket trevlig dag!

Bilen tog oss hela vägen tillbaka till vårt hotell, och vi sa farväl till familjen Carlsson för denna gång.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar