Inte spökade det i vårt speciella boende, inte vad jag märkte i alla fall. Vi somnade tidigt igår och sov som klubbade, bortsett från den nattliga kontakten med hemmahamnen för att få rapport om hur mamma mår, och vaknade först en bit in på morgonkvisten. Sängen var ok enligt maken och sådär enligt mig. Vackrare att se på än att sova i.
En god frukost på det, vi äter mest Continental breakfast, dvs. frukt, youghurt, rostat bröd och kaffe. Här kunde man beställa en riktig engelsk frukost eller eggs Benedict om man ville. Hemlagat och gott!
Kära maken har ett öra som besvärar honom och det bidrar nog till tröttheten så vi tog det lugnt efter frukosten, han ”gubbsov” en stund medan jag läste.
Devonport är ett litet villasamhälle byggt runt en hamn där färjan till Melbourne går. Vi tog en promenad bort till den norra udden med en fyr. Vägen dit genom samhället tog ca en timme. Det är kul att titta på hus, se hur skolor och förskolor ser ut och vilken typ av affärer man kan hitta.
Blandningen av gamla och nya hus bidrar till charmen.
Ute vid fyren Mersey Bluff fick vi en fin utsikt över Bass Strait, sundet mellan Tasmanien och Australiska kontinenten.
Sundet anses vara ett av de besvärligaste farvattnen i världen tillsammans med Tasmanhavet. Det är så mycket vatten som ska passera mellan Indiska oceanen och Stilla Havet via sundet och och Tasmanhavet vilket skapar strömmar åt olika håll med svår sjö som resultat. Och det är en bra anledning till att vi flyger till Melbourne i morgon istället för att ta färjan.
Havet ger dock fina vågor och lämpar sig för surfing. I dag såg vi bara nån enstaka men flera barn gillade att bada vid den fina sandstranden.
Vi passade på att äta lunch medan vi njöt av utsikten innan vi gick längs strandpromenaden tillbaka till hotellet.
På vägen njuter vi av vackra trädgårdar med rosor, lavendel, krasse, agapantus (Afrikas blå lilja) och mycket mer. Klimatet påminner om medelhavet då Devonport ligger på ca syd 40° vilket motsvarar Rom på nord 41°.
En liten vila och dusch på hotellet innan det är dags att ge sig ut igen. Nu blev vi ståndsmässigt upphämtade i Australiens vanligaste transportfordon, en husbil, av Gail som övergivit oss i Sverige och flyttat hem till Tassie igen. Sisådär 20 år senare så var alla sig lika, lite gråhårigare kanske.
Gail tog oss med till Ulverstone där hon tillfälligt slagit ner sina bopålar. Här drack vi en god öl nere vid kajkanten och passade på att uppdatera oss på allt som hänt de senaste 20+ åren.
Vi gick vidare till en pub för middag och fortsatt prat. Sen var det dags att gå tillbaka till husbilen för skjuts tillbaka till hotellet. På vägen hittade vi lite julskyltning, det känns lite udda i värmen minst sagt.
Nu är det snart dags att törna in. Ansiktet är lite vindpinat och solstänkt trots solskyddsfaktor 50, det behövs verkligen skydd och hatt här nere!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar