Tasmanien, från söder till norr

Nya äventyr väntade idag, nämligen att köra från Hobart i söder till Devonport i norr. Här nere kör man på vänster sida, så det gäller att hålla tungan i rätt mun när man inte är van. Det är inte jag, så maken fick köra. Han är visserligen inte van han heller men å andra sidan är han inget vidare som co-driver. Som om jag skulle vara något bättre… nåja. Vi hämtade upp bilen på flygplatsen, en Ford Everest, 4WD. Mycket större än den vi beställt med inte tackar man nej till uppgradering. 

Navigationssystemet ställdes in på Devonport men som den navigatör jag är så har jag både Google Maps och papperskarta beredd, för den pratande damen ville få oss att ta den snabbaste vägen och jag ville ta den trevligaste. Jag bestämmer och maken kör, det är rimligt.

Maken lyckas hitta de flesta reglagen efter ett tag. Allt sitter ju på fel sida på ratten så vindrutetorkaren fick arbeta istället för blinkersen ibland. Nåja, sånt går ju att fixa.

Rondellerna brukar ju vara det största problemet när man kör på fel sida men de är så välmarkerade här så det var enkelt att köra rätt.

Vägen gick tvärs över höglandet. Det är många fårfarmar här så kullarna var väl avbetade.

Vi började på motorvägen men tog snabbt av till smala vägar där vi ibland undrade om vi kunde möta andra bilar. Det var serpentinvägar och spikraka vägar, vältrafikerade och de utan någon trafik alls.

Bilen är lite bredare än vad vi är vana vid så på de smala vägarna var det lätt att köra lite för långt ut på den obefintliga vägrenen, dvs gruset. Jag var nog ganska mycket co-driver i början och lugnade ner mig lite varefter tiden gick men tyckte ofta att det gick både för fort och för nära stolparna som markerade var vägkanten var. Vi hade hela dagen på oss så det var verkligen inte bråttom!

Vi åkte längs sjöar, över hedar och genom skogen, upp och ner för kullar och berg. 

Landet drabbas ofta av skogsbränder och resterna levde kvar som spöklika döda träd blandat med ny snabbväxande vegetation. 

Vi stannade och njöt av utsikten över Great Lake och Miena dammen.

Lunch intogs på ett enklare lodge på vägen, en god kyckling- och majssoppa. 

Uppe vid dammen blommade ginsten och nere i dalen stod rododendron i all sin färgprakt.

Husen längs den bördiga jordbruksmarken varierade från gamla koloniala hus till moderna massproducerade. 

Uppe runt sjöarna fanns det massor av små enkla hus som jag misstänker motsvarar våra sommarstugor för hit far många för att fiska.

Väl nere i Devonport lämnade vi bilen på den mycket lilla flygplatsen och fick så småningom tag på en taxi som körde oss till hotellet.

Hotellet är en bed&breakfast i ett gammalt härligt hus, en gammal villa, som ett par försöker återställa i tidstypiskt skick.

Visst är det läckert? Vi får väl se om det finns några spöken här i natt.

En god middag och sen blir det tidigt i säng, vi är båda trötta!