Gamla vänner och nya äventyr - Blue Mountains

Nu ställde vi väckarklockan lite tidigare än annars för nu skulle maken och jag träffa vänner från vår tid i Israel till frukost.

Vi hade kunnat ta en promenad på en timme över Harbor Bridge till caféet där vi skulle ses men med tanke på värmen, hög luftfuktighet och min tendens att svettas tog vi tåget istället. Det är inte jättekul att komma fram som en blöt trasa. Stationen ligger bara ett kvarter bort och på 10 minuter är vi på andra sidan bron. Praktiskt.

Det var så roligt att ses igen, bara 23 år senare. Vi umgicks som sagt, dvs vi kvinnor för männen jobbade, under det dryga år jag bodde där. Det var de traditionella coffemornings och blombindarkurser som expat-tanter ägnade sig åt men även pubkvällar och bbq där våra män var med. Maken fortsatte träffa dem efter att jag och barnen flyttat till Abu Dhabi. 

Som vanligt så sprids alla över hela världen och här spelar sociala medier en viktigt roll för att hålla kontakten. Det kändes absolut inte som om det var 23 år sen sist, det är bara barnen som blivit vuxna!

Vi sammanstrålade med den yngre familjen strax efter 12 för att ta en bussresa upp till Blue Mountains. Vi åkte med samma bolag som ordnade resan längs Great Ocean Road så vi visste vad vi hade att förvänta oss. En lagom tokig chaffis tillika guide som tog oss till ställen dit inte alla åker.

Bilden säger väl allt om chaffisen. Han gillade ormar och krokodiler och tog en ormpinne med sig och hoppades kunna visa oss. Efter att han berättat om de farligaste arterna så var vi glada att vi slapp se dem.

På vägen upp mot bergen och Katoomba stannade vi i det lilla samhället Glenbrook för att köpa lunch och gå på toaletten, som vanlig vältajmat i schemat. Det är nåt med guidade turer och toaletter!

Den yngre familjen hade med god framförhållning köpt subwaymackor innan vi åkte och barnen satte i sig dem tidigt i bussen. Vi andra köpte som vanligt en paj i ett litet bageri. Barnen kunde vi sedan släppa lösa i en lekpark så de fick springa av sig innan vi satte oss i bussen igen.

Nästa stopp gjordes på en plats där vi fick se kängurur. Det var även här det var risk för orm. Vi var flera som valde att gå på vägen istället för i gräskanten, undrar varför? Det är ju spännande med kängurur för de är inte lättskrämda även om de är vilda. De har inte så många naturliga fiender här, det är väl människan och trafiken som är värst. Dessutom kan dessa grå kängurur bli upp till 2 meter och vet att människan inte är så farlig.

Tillbaka in i bussen igen och till den stora utmaningen: Wentworth Falls.

En lång vandring ner till ett vattenfall med flera utsiktsplatser på vägen. Vi kunde välja på en längre och en kortare vandring. Jag tillsammans med två damer och ett yngre par valde den kortare, alla övriga den längre. Även barnbarnen.

Det var många trappor ner och lika många upp, fast det kändes som om det var fler på tillbakavägen. 

Utsikten var bedövande över bergen och alla dalar mellan dem.

Varför heter bergen Blue Mountains? Jo, det är eukalyptusträden som växer här som avger en olja när det blir riktigt varmt. Oljan lägger sig som ett blått dis över bergen och skapar illusionen om att bergen är blå. Det är svårt att fånga på bild.

Vandringen gick under klipputsprång där man behövde böja sig för att komma fram.

Guiden passade på att varna för giftspindlarna som bor i hålor i marken. Blir man biten av den farligaste så har guden 2 minuter på sig att ringa på hjälp. Helikoptern har 7 minuter på sig att komma ut och sen har man en minut på sig att få motgift. Så snabbt kan de gå om det går illa. Vi som gick den kortare vägen fick inte den informationen men gamla tanter kanske man inte satsar på. Vi såg i alla fall en orm på stigen, det gjorde inte de andra!

Vattenfallet var vackert om än inte lika högt och imponerande som de andra två vi varit vid. Har vi blivit blasé? 

Vi stannade vid de övre poolerna, att gå ytterligare några hundra hala trappsteg ner till slutet av fallet lockade inte någon av oss. Här nere var det svalt och skönt, tänk vad vattnet kan ge svalka.

Vägen upp gick över leriga klippor där vi fick passa oss för att halka. Skogen är fantastisk men även farlig!

Sen bar det uppåt igen. Himmel, så många trappsteg! Småkillarna sprang uppför, hur orkar de? Jag fick draghjälp av maken sista biten ska erkännas. Mitt knä tyckte varken om att gå nerför eller uppför vilket gjorde att jag lade mycket belastning på det andra som protesterade av ansträngningen. Benen fick generellt en rejäl omgång om det var nog fler än jag som räknade med träningsvärk efter detta.

Väl uppe fick vi vila medan vi väntade in de övriga i sällskapet. Här fick vi även njuta av spontan musik från ett spännande instrument vilket påminde om de karibiska oljefaten i ton.

Bild från nätet.

Tillbaka in i bussen och till nästa stopp: nu fick vi mata vilda kakaduor.

De kunde bli rejält närgångna och nypas med både näbb och klor vilket både mor och söner fick erfara.

Klorna är vassa och fåglarna envisa, ”den här människan borde ha mat så jag tänker inte ge mig!”

Vidare till den stora turistattraktionen i Katoomba, de tre systrarna. 

Tre stora stenformationer som står kvar trots erosionen. De påminner mycket om de tolv apostlarna längs Great Ocean Road men är inte utsatta för havets kraft som förändrar naturen.

Utsikten är som vanligt fantastisk.

Här fick vi även se en bild av en karta över Australien som urinnevånarna gjort i samband med att västerlänningar tog över området.

Nu närmade sig solnedgången och vi åkte till Lincoln’s Rock för att njuta av den. Klippan är en flat (nåja, full av jättegrytor och spår av vatten) ljus kalkstensklippa som stupar brant ner mot avgrunden.

Vi höll oss på behörigt avstånd från kanten och det finns stora fördelar med barn som är höjdrädda!

Det blev extra tydligt varför det heter Blue Mountains när man dessutom ser dem under blå timmen.

När solen började gå ner blev det betydligt svalare och lilleman hade inget emot att krypa in under mormors sjal innan tjocktröjorna kom fram.

Vi fick njuta av en fantastisk solnedgång. 

Dags att rulla tillbaka till stan. Ett snabbt toastopp och sen blev det ett kort uppehåll för att köpa något ätbart till middag. Vi skulle komma tillbaka sent och då är många restauranger stängda samt att vi behövde lite i magen, det hade gått många timmar sedan lunch. Valet stod mellan McD och mackor från macken, jag tror att de flesta valde McD. 

De flesta slumrade sista biten och vi kom till hotellet strax före kl 22. Den yngre familjen gick direkt till duschen och sen försöka få killarna i säng. Maken och jag tog ett glas vin i baren innan vi tog vår dusch och somnade sen ovaggade.