Vi var lite småhungriga, eller sugna snarare, för maten på flyget från Singapore var ingen höjdare, men bistron och baren hade stängt för kvällen. Inte kände vi för take-away så det blev lite nyttigheter från receptionen att tugga på. Hela kostcirkeln, som dottern kommenterade. Vi sov i alla fall gott på det, hela natten!
Onsdagen fick bli en mellandag för att få tidsomställningen att funka. Först väcktes vi av meddelandet att min gamla mor är dålig, det är ju typiskt att det händer när vi är på andra sidan jordklotet och brorsan flyttar till Nigeria och just klivit på planet. Syrran är jour med backup från vår dotter om det behövs. Vi får väl se hur det går men är man 88 år så finns det inte mycket att ta av tyvärr. Det blev bara lite olämpligt med tiden.
En tur med tåget in till city stod på programmet för jag behövde köpa ett par sandaler, det har ju inte varit säsong för det hemma.
Promenaden på 10 minuter till stationen var lagom att värma upp sig på efter att ha suttit på flyget i 24 timmar. Det är 20-25° ute och mulet, med hot om regn. En skön kontrast till snöovädret hemma!
Det med att veta var man ska handla nånstans är inte lätt när man är ny i stan, så vi styrde kosan mot Westfield, det känns ju bekant på något sätt. Efter lite letande hittade jag sandalerna jag ville ha. På Ecco! Jojo, det hade jag ju kunnat köpa hemma lika gärna.
Efter en kopp kaffe och en lunchmacka var det dags för en promenad för att se till att den lilla tallkottskörteln får lite dagsljus så den ställer in den biologiska klockan till Sydneytid. Solljus kunde vi glömma för nu kom det utlovade regnet! En lite fuktig promenad genom Hyde park, jo det är många Engelska konnotationer i den här staden, med vackra blommor, en blommande blå jakaranda, en och annan svartvit ibis samt höga träd där vi kunde vänta ut regnet under det massiva bladverket.
St Marys cathedral syns bakom Archibalds memorial fontän, vi passerade en staty med kapten Krok, nä förlåt, kapten Cook var det visst, och Anzac memorial. Och blöta blev vi. Men det torkar ju! Tunnelbanan tillbaka till hotellet känns även den väldigt londonesk, i alla fall stationerna.
Själva tågen däremot var inte ett dugg inspirerade av Londons tunnelbana. Här har man 2-våningsvagnar, något vi borde importera till Stockholm! Sitter man i den nedre våningen har man plattformen i ögonhöjd. Någon vidare takhöjd var det dock inte, men fullt tillräcklig om man inte är över 2 meter lång. Risken är väl att tunnlarna i Stockholm behöver byggas om på höjden, och det lär ju inte funka i en stad som redan är som en schweizerost under ytan. Men tanken är god!
Tillbaka till vårt enkla hotell där vi tar igen oss i väntan på att baren ska öppna så vi kan få ett glas vin innan maten. Får se vad bistron kan bjuda på i matväg till middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar